,
9 tweets,
2 min read
Read on Twitter
”Vi kräver att vården slutar experimentera med våra barn” dela.dn.se/TkQrNlRrK3hPK1…,,
Vid "ätstörningar, självskadebeteende eller ångest går behandlingen ut på att utforska, förstå och förändra tankar och känslor." Men vid könsdysfori "är vårdens första åtgärd att bekräfta avståndstagandet från den egna kroppen... Detta kallas 'affirmativt bemötande'”.
Man har även gjort en så kallad HTA-analys på Sahlgrenska (HTA=health technology assessment). Där sammanfattas evidensläget så här: "det vetenskapliga underlaget för könsbekräftande kirurgi är litet, litteraturen är begränsad till observationsstudier med generellt sett låg >
kvalitet, jämförande studier är mycket få och långtidsdata saknas varför evidensläget för nyttan av genitala, övriga kroppsliga ingrepp inklusive i ansiktet, generellt är otillräckligt, medan allvarliga komplikationer troligen är vanliga efter genital könsbekräftande kirurgi"
Kunskapsläget är extremt osäkert, med andra ord och nästan inga studier finns på den nya stora patientgruppen av väldigt unga, framför allt flickor, som söker vård för könsdysfori och som ofta har andra psykiatriska diagnoser, såsom autism.
I ett sådant läge gäller det att vara extremt försiktig med vad man gör. Jag håller helt med om HTA-rapportens analys: "Könsbekräftande kirurgiska ingrepp behöver utföras inom ramen för forskningsprojekt för att förbättra kunskapen om nytta och risker." >
>Jag anser att det även gäller hormonbehandling på unga människor, inte minst pubertetsstoppande behandling.
Det finns gott om exempel på när vården orsakat enorm skada för att man inte väldigt noga utvärderat behandlingar innan man börjar i stor skala. Det bästa exemplet är väl hormonbehandling av kvinnor i klimakteriet, som gjordes i stor skala decennier innan man beslöt att kolla >
>vad det hade för medicinska konsekvenser.
