Det är väldigt ledsamt att svensk skolpolitik av idag är så defensiv och mycket verkar handla om att försvara och hantera konsekvenserna av reformer som snart är 30 år gamla - reformer som av olika anledningar ses som helt omöjliga att förändra.
De indirekta politiska signalerna är oavsett retorik och skolpolitiska utspel så är det grundläggande systemen omöjliga att förändra så den som till exempel vill bekämpa skolsegregation får göra det utan att röra det fria skolvalet på något sätt.
De borgerliga partierna verkar fortfarande överens om att vinstdrivande friskolor och vår nuvarande modell för fritt skolval är saker som inte får reformeras, även om de är osams om så mycket annat.
Friskolornas riksförbund och de stora friskolekoncernerna måste vara Sveriges bästa lobbyister, även om det inte verkar krävas särskilt vassa argument för att övertyga diverse makthavare om deras förträfflighet.
Samtidigt menar jag att det finns gott om rimliga högerargument för att åtminstone överväga reformer:
Sekulära: Det finns gott om exempel på hur skolor ägts av religiösa extremister och finansierat deras verksamhet.
Sekulära: Det finns gott om exempel på hur skolor ägts av religiösa extremister och finansierat deras verksamhet.
Lag och ordning: Det finns exempel på hur grovt kriminella profiterar på välfärdsföretag och skolor.
Ekonomiska: De flesta av eleverna som går i friskolor finns på någon av de stora koncernerna och några av dessa är så pass stora nu att man kan oroa sig för kartellbildning...
Ekonomiska: De flesta av eleverna som går i friskolor finns på någon av de stora koncernerna och några av dessa är så pass stora nu att man kan oroa sig för kartellbildning...
...oligopol och hur deras konkurser skulle påverka många kommuner och staten. Dessutom kan de använda sin storlek för att utpressa kommuner och kräva dem på mer skolpengar.
Valfrihet: Visst finns det ett stort utbud av friskolor och alternativ i de större städerna, men i många mindre kommuner saknas det i praktiken alternativ. Är inte detta något som man borde försöka komma till rätta med?
Marknadsmässiga: Har vi en genuin skolmarknad idag där eleverna verkligen är självständiga och fria konsumenter? Är det inte snarare fråga om en kvasimarknad, omgiven av höga vallgravar, som gynnar en liten grupp företag, vilket i sin tur leder till starkt begränsad konkurrens?
Ansvar om skattemedel: Är det rimligt att svenska skattemedel går till utlandsexpansioner, bidrag till presidentvalskampanjer och lobbyverksamhet i andra länder? Är inte detta pengar som borde återinvesteras i verksamheten?
Värnande om svensk konkurrenskraft: Vårt nuvarande system bidrar till betygsinflation och gör betygen allt mindre relevanta som urvalsinstrument. Dessutom anpassar sig skolorna helt efter vad eleverna är intresserade av, oberoende av vad arbetsgivare efterfrågar.
Nu har jag försökt kanalisera min inre liberal här och trots att det är säkert så att flera av mina resonemang ovan inte riktigt håller måttet (min inre liberal är ganska undernärd) menar jag ändå att det finns både ett högercase och ett allmänpolitiskt case för reformer.
Inte minst frågan om att kriminella och religiösa extremister inte ska få driva skolor borde vara helt självklar.
Och om man nu vill montera ner den offentliga sektorn och minska statens makt borde man väl också fortsätta på den inslagna vägen istället för att stanna vid någon slags hybridmodell som knappast gynnar alla?
