idag för 32 år sedan. efter tennismatch (och seger) mot harry schein duschar och bastar olof palme. livvakterna kör honom sedan in mot stan.
de stannar vid ströms herrekipering (bara ett kvarter från där palme drygt tolv timmar senare ska mördas) där palme återlämnar en kostym som inte fallit lisbet i smaken.
därefter rosenbad och en arbetsdag full av möten. klockan 11.30 dyker exempelvis iraks ambassadör i stockholm upp för överläggningar. palme var ju fn:s utsända medlare i kriget mellan iran och irak.
denne ambassadör, mohammed said as-sahaf, skulle i en annan tid och ett annat liv bli känd som "bagdad-bob" när han inför världspressens kameror förnekade alla amerikanska framgångar i kriget 2003.
men detta är ännu i en okänd framtid. klockan 13.15 anländer palme något försenad till regeringens gemensamma lunch. birgitta dahl tycker han verkar ur gängorna, som om han var upprörd över något, och skämtar om att han borde ta sig en snaps.
andra ministrar menade tvärtom att palme var som vanligt. men om han var upprörd är det lätt att i efterhand hitta anledningar. ett knappt halvår efter återvalet var palmes, regeringens och sveriges agenda fulltecknad med kontroverser och problem.
samma dag skrek löpsedlarna ut nyheten om ett plötsligt kursfall på stockholmsbörsen, orsakat av att regeringen höjt omsättningsskatten på aktier.
dagen innan hade också regeringen slutligen lagt ett nytt lagförslag som skulle innebära en hårdare reglering av export av viss teknologi. det hade länge varit en känslig fråga mellan usa och sverige.
sverige hade nämligen - trots att landet var neutralt - fått importera amerikansk vapenteknologi på samma villkor som usa:s allierade. något som var nödvändigt både för den viktiga svenska krigsmaterielindustrin och det svenska försvaret.
men svenska vapen och teknologi som kan kopplas till vapenproduktion exporterades åt många håll, och med många mellanhänder. svenska varor hade dykt upp i mellanönstern och indien. och faktiskt - i ddr.
och inte bara vapen. även teknologi med sk dual purpose-potential. som en "isostatpress" från asea som hade fått exporttillstånd av regeringen året innan. ett användsningsområde för en sådan maskin är tillverkning av kärnvapen.
den hade hamnat i ddr.
även i det privata var det turbulent. palme hade via sitt juridiska ombud överklagat skattemyndighetens beslut att upptaxera honom för vad de bedömde vara ett föreläsningsarvode från harvard.
detta överklagande befann sig nu på länsrätten i stockholm. dels i datasystemet, dels som handling i arkivet i länsrätten lokaler på södermalm.
vid halvsjutiden denna kväll kommer överklagan både försvinna rent fysiskt från arkivet och raderas från länsrättens datorer. efteråt vet vi varken vem som gjorde detta eller varför det skedde.
strax efter lunch var det dags för nästa punkt på palmes fredagsagenda. intervju med tidningen statsanställd. den genomfördes av tidningens chefredaktör ingvar ygeman (anders pappa).
här kan man läsa den intervjun. (som förstås skrevs ut efter mordet) sekotidningen.se/artikel/olof-p…
en av de sista bilderna. olof palme har drygt åtta timmar kvar att leva. 
kläderna han har på bilden är samma kläder han kommer dö i.
då som nu - en vinter som aldrig verkar ta slut.
olof palme kommer hem strax före halv sju. han går själv från rosenbad. inga livvakter. han rör sig inom "den gyllene triangeln", det område i centrala stockholm där han normalt inte har några livvakter enligt en överenskommelse med säpo.
(för övrigt en märklig ordnig, som visar att skyddet av statsministern huvudsakligen var riktad mot impulsiva aktioner när han var ute i ex kampanjsyfte och inte mot en kvalificerad motståndare som i regel slår till i offrets vardag, där rörelsemönster kan kartläggas.)
olof och lisbet äter middag. vad de äter är vad jag vet inte känt. däremot visar obduktionen att han senare konsumerar chocklad. magsäcken kommer innehålla en brunaktiga massa där rättsläkarna känner igen lukten av chocklad och pepparmint.
överhuvudtaget är den här delen av palmes sista kväll oklart utredd. finns det ytterligare förhör med lisbet där denna del diskuteras är de sekretessbelagda. jag gissar att de har skötts med yttersta diskretion och kanske helt utan dokumentation.
om olof och lisbet dricker alkohol så här på fredagskvällen så är det måttligt. när han dör fem timmar senare finns inget alkohol kvar i hans blod.
och utanför den stora etagevåningen på västerlånggatan som paret palme bor i snurrar stockholm och sverige vidare. alla i sina egna cirklar.
löning. fredagkväll. förfest. värmning. krogen. fylla.
för olof och lisbets typ: middagar, hemmakvällar, teater. ibland bio. när det går något extra. som susanne ostens "bröderna mozart". säsongens stora snackis bland stockholms intellektuella filmpublik.
för andra: tricken. plattan. stritan. jakt på pengar. jakt på tjack. brass. horse.
i stockholms sex vaktdistrikt förbereder sig polisen för en löningskväll. befälen, piketet, spanarna, hundpatrullerna. alla de vanliga patrullerna. polisinspektörer och polisinassistenter.
men i våldsrotelns lokaler i det stora polishuset är det tomt. där har utredarna gått hem. men på krimjouren finns förstås folk. och i säks lokaler i samma kvarter.
och gropen - polisens ledningscentral - är välbemannad denna kväll. den leds ikväll av hans koci. också säks sambandscentral har folk på plats. eventuellt finns det också folk från säk ute, men det blir aldrig riktigt klarlagt.
olof är förstås alltid i tjänst. den här kvällen ringer han två jobbsamtal. det sista avslutar han med att förklara att han lisbet står med kappan på och vill iväg för att träffa sonen och dennes flickvän.
runtom om på stan börjar nu folk se märkliga saker. i alla fall vad de berättar senare. ett sällskap som går förbi schönfeldts gränd i gamla stan några kvarter från olof palmes bostad ser en man som talar i kommunikationsradio.
mårten palme och hans flickvän ingrid har sedan länge bestämt sig för att gå på bio ikväll. att mårtens föräldrar också ska med har diskuterats, men helt bestämt har det inte blivit förrän idag.
ingrid ska i en annan tid och ett annat liv bli statssekreterare för en moderat kulturminister. med det är i en avlägsen framtid som ingen vet något om nu.
strax efter halv nio lämnar olof palme för sista gången sitt hem på västerlånggatan och börjar tillsammans med lisbet promenera ner mot gamla stans tunnelbana.
kvällen påminner om den kväll vi har nu. minus åtta grader. måttlig vind. snötäckt mark.
och snart ska sverige för alltid förändras.
på tv sänds "nygammalt" klockan 20. följt av "mord och inga visor".
kvällen avslutas med långfilmen "de fördömda" från 1969. i en av rollerna: ingrid thulin.
på gamla stans tunnelbaneperrong står en annan man med kommunikationsradio. dit ska makarna palme komma om några minuter. vem den mannen är har diskuterats många gånger. tillhör han ekoroteln? eller ordningspolisen som ska hålla koll på skinheadsen som hänger här? eller säpo?
trots alla försök att identifiera honom är hans roll i allt detta oklar. om han ens har en roll. men att han står där verkar de flesta överens om.
makarna palme åker tunnelbana till bion. statsministern på tuben. det är en sådan tid och ett sådant land. de får inte ens sittplats utan får stå de tre stationerna mellan gamla stan och rådmansgatan.
de går upp från t-banan på sveavägens västra sida. går söderut och kommer till biografen grand vid niotiden. möter mårten och ingrid.
biljetterna till nioföreställningen av bröderna mozart är egentligen slut, men hon som jobbar i kassan tycker att statsministern väl ska få gå på bio om han nu pallrat sig hit. hon fixar platser av sådana som är reserverade för vip-personer.
lisbet köper choklad. (det är den chokladen som rättsläkarna dagen efter ska känna lukten av när de går igenom olofs maginnehåll.)
sällskapet får inte sitta tillsammans. olof och lisbet har ju fått specialplatser. inne i salongen träffar de en del bekanta. större än så är inte stockholm och de kretsar som ser filmer som bröderna mozart.
björn rosengren är där. han ska i en annan tid och ett annat liv bli minister i en annan s-regering. men det är i en nu avlägsen framtid. nu är han ordförande i tco. han och olof börjar prata jobb, men hyssjas av lisbet.
de hälsar också på några sommargrannar från fårö.
nu är klockan strax efter nio och olof palme sitter på biografen. han kommer lämna grand strax efter klockan elva. hur många människor vet just nu detta? hur många har sett honom gå in i salongen? hur många har sett honom gå in på grand?
det är ju något man kanske berättar. att man precis sett statsministern på tuben, på gatan, på bion. när man kommer hem eller till förfesten eller till krogen. "vet du vem jag såg?" "jo, det var palme! han skulle se bröderna mozart!"
fredag kväll i stockholm och snacket går. hur många vet att om två timmar kommer olof palme komma ut genom dörrarna på biografen grand på sveavägen?
tänk om vi hade åka tillbaka i tiden till just då, just där. foaljen på skandia. en liten biograf. tre salonger. en kvalitetsbiograf. intellektuell publik. en godisdisk, en kassa, en godisautomat, toaletter och några soffor. glasdörrar ut mot sveavägen.
grus, snö och vatten på golvet. lukten från blöta kläder och varma kroppar. kö till toaletten. hälsningar och kramar. avsked och handslag. sorl. ställ med filmtidningar. och så vinternatten utanför.
det finns vittnen som säger att strax innan filmen började lystes salongen upp av en kamerablixt. om detta verkligen har skett är mycket osäkert. men om det är sant kan det finnas ytterligare en - sista - bild på olof palme.
på sveavägen utanför dånar bilarna förbi. krogarna börjar fyllas. tunnelbanorna fyller ständigt på med nya människomassor som ska in till city för att fira helg.
en fredagskväll i stockholm. en av många. det mesta är som vanligt. men snart ska ingenting vara som vanligt.
nu är klockan elva på kvällen. om några minuter är "bröderna mozart" slut.
utanför grand sitter en ung man i en bil. han ska hämta upp sina föräldrar som är inne och ser på en annan film. en obehaglig man vankar framför biografens entré. den unge mannen lutar sig över passagerarsätet och låser dörren.
två unga kvinnor inne på biografen som sett en sovjetisk(!) film ser en obehaglig man alldeles utanför biografens dörrar. de tror att han är en "ful gubbe" som är inne i stan för att glo på tjejer.
de här två männen är bara två av alla "grandmännen". under hela kvällen har folk sett udda, obehagliga, skrämmande män som rört sig i biografens närhet. beskrivningen av deras utseende varierar.
robert gustafsson har tillsammans med sin klass på scenskolan sett samma föreställning som makarna palme. han har till och med på skoj och i smyg varit framme och petat på statsministern.
andra har ropat åt palme "mer pengar till kulturen". statsminister har lett tillbaka. som politiker väl gör när de antastas på det sättet i offentligheten.
filmen är slut. salongen töms. olof och lisbet tillhör de sista som lämnar salongen. de sammanstrålar med ungdomarna utanför på gatan.
det är mycket folk. grands stora salong rymmer 300 personer och det var som sagt utsålt.
olof, lisbet, mårten och ingrid drar sig lite undan från folkmassan. ställer sig och pratar utanför abf-huset som ligger alldeles vägg i vägg med skandia.
olof har tagit med sig en filmtidning. han plockar fram den. vänder sig mot abf-bokhandelns skyltfönster för att i ljuset därifrån kunna läsa den. det är en sak han vill kontrollera. kanske en skådespelare han tror sig minnas namnet på.
just då slocknar ljuset i skyltfönstret. bara sådär. olof blir överraskad. kanske irriterad. han försöker titta in i den mörka butikslokalen för att se om någon är där. om någon släckt ljuset för att jävlas med honom.
klockan är tio över elva. vad som nu sker är lite oklart. enligt vad lisbet och mårten efteråt berättat diskuterar sällskapet om man ska fortsätta kvällen med te hemma hos olof och lisbet.
men lisbet är trött. det är fredag efter en arbetsvecka. efter en oxvecka. makarna palme bestämmer sig för att bryta och gå hem.
två vittnen har oberoende av varandra efteråt berättat att det nu inträffar något slags intermezzo.
en man som står alldeles nära palme. pratar med honom. en hotfull situation. statsministern pressas av någon.
det ena vittnet ska efteråt tro att det är mårten. att hon har sett ett gräl mellan far och son. hon har till och med sökt ögonkontakt med lisbet men från henne från avvisande signaler. "lägg dig inte i"
det vittnet ska efteåt känna för mårten. tänka hur hemskt det måste vara att det sista som skedde när han träffade sin far var ett gräl.
det andra vittnet står närmare. hon ser en liknande situation. men säger att mannen som beter sig hotfullt mot olof är äldre och är klädd i en mörk rock.
hon tänker att det är förfärligt att statsministern inte ens kan gå på bio utan att folk kommer fram för att skälla på honom.
varken lisbet, mårten eller ingrid har i efterhand nämnt något om en sådan här episod. om de någonsin fått frågan om något liknande inträffat är oklart.
klockan är kvart över elva. olof och lisbet börjar gå sveavägen söderut. enligt utredningen är meningen att promenera hem.
mårten berättar efteråt att han lite oroligt har tänkt på att de ska passera den oroliga gathörnan där krogen monte carlo ligger.
vad som händer under den här promenaden kan bara lisbet veta. hon har i de förhör som är offentliga inte gett några närmare detaljer. hur mycket polisen frågat är oklart.
de har adolf fredrik kyrkogård till vänster. där ska olof begravas om några veckor. de passerar ett gatukök där ägaren känner igen dem och efteråt ska berätta om mannen som förföljer dem.
klockan är ungefär nitton minuter över elva och de bestämmer sig för att korsa sveavägen. enligt utredningen för att lisbet vill titta på kläder i butiken saris skyltfönster.
de stannar bara en mycket kort stund vid skyltfönstret. tio sekunder enligt lisbet. går sedan vidare längs med skandiahusets mörka, tomma fasad.
det finns en bankomat där. gotabanken. där hämtar anders kompisar ut pengar. själv lullar han utanför.
de närmar sig korsningen med tunnelgatan. där finns en tunnelbanenedgång. har de ångrat sig? ska de ner där?
eller finns det en annan anledning till att de är just här? just nu?
sedan...
jag minns att jag hade en knallpulverpistol. det var något barn hade då. på den här tiden. små laddningar i plastband. det luktade illa efter smällarna.
jag lekte med den. jag hade varit hos mormor hela sportlovet och längtat efter den. efter pistolen. nu sköt jag med den. lukten av krut. de gälla knallarna.
jag minns vad pappa sa. "du kanske inte ska leka med den just nu. inte nu. inte när det har hänt så nära oss."
jag förstod väl inte exakt hur han menade men lite begrep jag väl. jag lekte inte mer med den pistolen den lördagen.
då som nu - en vinter som aldrig verkade ta slut.
