Det är söndag igen och ni pratar mer om risk än någonsin. Problemet, som jag ser det, är att så få har något konceptuellt eller systematiskt framework att bygga tankar runt. Det gör diskussionen cirkulär och inte så intressant. Häng med så reder jag ut ett par grejer. ->
Risk är ett rationellt koncept som bygger på sannolikhet. Det är sällan binärt, dvs "antingen eller". Vi jobbar med "mer eller mindre" inom risk och med många parametrar man ofta inte tänker på. Det gör att saker oftast inte är "rätt" eller "fel" här, utan mer nyanserade. ->
Det första man bör tänka på och hålla isär är att riskhantering delas upp i tre faser: Risk assessment. Risk Management. Risk Communication. ->
(Ledsen för engelsk terminologi, jag kommer blanda lite. Jag doktorerade inom området på engelska och jobbade i en massa år med rättsliga aspekter av risk management i engelskspråkig kontext. Orkar helt enkelt inte leta upp eventuella översättningar.)
Så: Risk assessment. Risk management. Risk communication. De är viktiga att hålla isär men i debatten blandas de friskt och det blir svinrörigt och, för någon som kan risk, oseriöst.
Risk assessment är enkelt förklarat den vetenskapliga delen av riskhantering. Vad består risken av? Hur sannolik är den? Vem riskerar att var dess offer? Det görs ofta av vetenskapligs experter, vad gäller virus epidemiologer, virologer, etc. Det handlar om att bedöma risken.
Det handlar om att ge vetenskapligt underlag som är korrekt så vi förstår alla aspekter av en risk och bra nog att fatta beslut på grundlag av. Dessa beslut fattas i nästa fas, dvs det vi kallar risk management. ->
Risk management-fasen handlar om beslutsfattande. Här kan och bör absolut experter jobba, men fasen kan även vara politisk. Den handlar om att väga samman vetenskaplig data med andra aspekter. Dessa inkluderar ekonomi, men även hur en risk fungerar tillsammans med andra risker.
Det är här det bestäms hur vi ska agera baserat på den vetenskapliga informationen. Bör vi agera alls? Vilka åtgärder är effektiva och proportionerliga? Vilka åtgärder räddar flest människoår på det mest ekonomiska viset?
Den här fasen ses ibland som cynisk och kall. Om vi har en risk, bör vi inte bara skydda folk från den till varje pris då? Det är en rimlig invändning. Om man inte kan något om risk alls. För varje åtgärd mot en risk har en kostnad. Varje åtgärd skapar nya risker i sig. ->
För att kunna veta om det är rimligt att utfärda vissa åtgärder måste vi veta dels hur stor risken vi vill skydda oss mot är och dels vilka nya risker vi skapar när vi gör det. Och vad hela skiten kostar. ->
Ta t ex frågan om corona-virus. Vissa vill stänga ned skolorna för att hindra spridning. Då får vi börja med att uppskatta vad risken är för spridning i skolor är idag. Jag skulle tippa att den är oerhört nära noll, statistiskt insignifikant. ->
Kostnaden för att stänga skolor är hög. Folk ska stanna hemma med sina barn, det kostar pengar att ha skolor stå tomma, folk riskerar att dö om inte rätt folk kommer till jobbet, etc, etc. ->
Detta går att räkna på såklart, jag har inte gjort det, utan bara poängterar vilka prylar vi har att göra med. En skolstängning har stora kostnader, om det råder ingen tvekan. Den skyddar mot en extremt låg risk. Ingen tvekan här heller. ->
Då blir det en fråga om proportionalitet. Är det värt den höga kostnaden att skydda mot den låga risken? Räddar vi människoliv genom åtgärden eller offrar vi människoliv i ett annat led? Det finns folk som kan sådant här, som räknar på sådant här. ->
Att bara säja "Stäng skolorna för fan, vi måste skydda oss mot smitta!" är en åsikt som är okunnig och naiv. Den tar bara in en pytteliten del av spektrumet. Vi är omgivna av risk hela tiden. Vi måste tänka på dem allihop, samtidigt. ->
Så risk management-fasen mynnar ut i beslut. Dessa beslut är baserade på datan angående risken de adresserar. Men de är också baserade i data angående alla andra risker vi har att göra med. Ingen risk uppstår i isolation. Ingen risk kan hanteras i isolation. Allt hänger ihop. ->
I diskussionen runt Corona handlar allting om vilken data vi har angående viruset och hur myndigheter borde agera utifrån den. Den datan är essentiell för att förstår risken. Men den är bara en liten del av den data ett beslut att hantera riskan består i. ->
Vad människor som inte är vana att tänka på risk gör är att de stirrar sig blinda på en fråga och glömmer helt the bigger picture. Det är helt mänskligt såklart. Men det leder till förslag på dålig policy, tyvärr. Egen oro är inte samma sak som rationellt riskbeteende. ->
Sista punkten vi har att göra med är hur man ska kommunicera om risker, dvs risk communication. Viktig fas för det handlar om hur effektivt man får ut sitt budskap och hur förtroendet upprätthålls, skapas eller förloras. Men den har lite eller inget med själva risken att göra. ->
Man kan tycka att exv Folkhälsomyndigheten skulle vara tydligare (tycker själv de är bra i denna fas, tbh), men det har lite med att göra hur de hanterar risken egentligen. ->
Om ni hängt med hit är mitt råd att hålla de här distinktionerna i huvudet. Risk assessment, risk management, risk communication. Framförallt: Effektiv riskpolicy handlar om extremt mycket mer än en enda risk, hur mycket media än skriver om den. Håll huvudet kallt. Tänk.
Vi kan ge förslag på hur risk bör hanteras baserat i egen oro eller brist på oro. Men innan vi förstått de totala effekterna av det vi föreslår så är det inget mer än en helt ogrundad instinkt som är kass som bas för policy. Var ödmjuka. Det finns folk som kan grejer.
