En liten tråd med mitt inifrånperspektiv på ”problemet med bristen på allmänläkare” utifrån en debattartikel från @sls_sv. >
svd.se/var-ska-vi-hit…
svd.se/var-ska-vi-hit…
Alla (undantaget enstaka lekmän) såväl i Sverige som internationellt är överens om att fungerande primärvård i hög grad bygger på tillgänglighet och kontinuitet till fasta specialister i allmänmedicin (allmänläkare). >
Intresset för specialiteten är - fullt förståeligt - mycket stort bland unga läkare.
Ändå är det bevisligen svårt att få tillräckligt många läkare att stanna i uppdraget som generalist och fast kontinuitetsbärare. >
Ändå är det bevisligen svårt att få tillräckligt många läkare att stanna i uppdraget som generalist och fast kontinuitetsbärare. >
En del byter specialitet, ibland redan under ST.
En del väljer att istället arbeta som stafettläkare (ibland under former som liknar den fasta läkarens, oftast inte).
En del väljer lättare, avgränsade uppdrag som appläkare eller administrativ tjänst.
En del blir sjuka. >
En del väljer att istället arbeta som stafettläkare (ibland under former som liknar den fasta läkarens, oftast inte).
En del väljer lättare, avgränsade uppdrag som appläkare eller administrativ tjänst.
En del blir sjuka. >
Uppfinningsrikedomen för att ”göra allmänläkarjobbet attraktivt” är stor; ofta handlar det om ”avlastning” dvs att plocka bort delar av jobbet och låta dessa utföras - helt eller delvis - av andra yrkesgrupper eller i andra delar av organisationen. >
Det kan också handla om försök att möjliggöra fortbildning och forskning,
eller förenklad administration,
eller förhoppningar om att mer digitala hjälpmedel i framtiden skall göra att man kan jobba snabbare och effektivare. >
eller förenklad administration,
eller förhoppningar om att mer digitala hjälpmedel i framtiden skall göra att man kan jobba snabbare och effektivare. >
Allt detta är nog viktigt och bra.
Men. >
Men. >
Problemet är att jag hittills inte träffat en enda allmänläkarkollega som slutat (eller funderar på att sluta) främst pga för många enkla och roliga, eller alltför varierade, arbetsuppgifter. Inte heller specifikt pga bristfällig fortbildning eller forskningstid.>
Och det är definitivt ingen som slutar pga att digitaliseringen inte går fort nog. >
👉 Man slutar för att allmänläkaruppdraget har gjorts oavgränsat och för att det tillåts expandera utom kontroll.
👉 Man slutar för att det omöjligt stora uppdraget kombineras med avprofessionaliserande styrning, med frånvaro av autonomi och tolkningsföreträde.
👉 Man slutar för att det omöjligt stora uppdraget kombineras med avprofessionaliserande styrning, med frånvaro av autonomi och tolkningsföreträde.
Vi behöver inte prata om pengar, men det underlättar ju inte situationen att primärvården sedan mycket länge är underfinansierad, och att den år för år får allt mindre pengar relativt uppdraget.
I praktiken ett årligt sparbeting, förlåt, effektiviseringsutrymme. >
I praktiken ett årligt sparbeting, förlåt, effektiviseringsutrymme. >
Det handlar inte om lön. Inte alls. Det handlar om att det sliter att försöka lösa uppgifter och bedriva utvecklingsarbete i en av resursbrist sönderstressad organisation. >
Det är lustigt, och lite sorgligt, att regionerna vänder på alla stenar för att lösa allmänläkarbristen UTOM den uppenbara: fråga allmänläkarna själva (de som arbetar med patienter alltså) vad de behöver för att göra sitt jobb, och tillgodose det.
Det kanske är för lätt?
Det kanske är för lätt?
Unroll @threadreaderapp
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
