Det är märkligt och lite oroande att se hur låst debatten blivit runt Corona här på Twitter på sista tiden. Framförallt är det, för mig, helt obegripligt hur extremt stark aversionen mot FoHM och den svenska approachen är i vissa läger. Låt mig förklara varför. ->
1. Sverige står inte ut särskilt inom EU vad gäller hur hårt vi drabbats i termer av dödsfall. Mycket hårdare än Norge, visst. Inte i närheten av så hårt som UK, Belgien, Spanien, Frankrike, etc. ->
2. Men tanke på att vårt geografiska läge ger direkt kontakt med kontinenten, vårt resande (inte primärt Alperna), vår demografi, lokala ekonomier och socioekonomiska förutsättningar bör det inte vara så svårt att se större likheter med kontinentala Europa, snarare än Finland. ->
3. Den svenska situationen är tragisk såklart, men beror den på den svenska strategin? Jag fattar helt enkelt inte alls hur man kan utgå från att den är huvudanledningen. Varför? ->
4. Den svenska strategin må kommit igång aningen sent, men den har inneburit genomgripande förändringar vad gäller social interaktion, resande, hygien, etc. Skillnaden mot andra länder är inte primärt i effekt, men i att åtgärderna här varit byggda på frivillighet. ->
5. Att hävda att Sverige "inte gjort någonting" är helt enkelt inte sant. Att Sverige "gjort för lite" kan man ju alltid hävda. Men länder som haft avsevärt striktare regler har drabbats ännu hårdare, så det är svårt att se den satsen som helt enkel att ställa upp på. ->
6. Så, varför är det så viktigt att hävda att FoHM gjort fel, att Tegnell är inkompetent, att alla måste avgå och ställas inför rätta? Kanske helt enkelt för att vi har ett behov att skylla på någon. Kanske för att det är svårt att acceptera att ibland sker bara hemska saker.
7. Att vänja sig vid osäkerhet och motstå instinkten att i alla lägen hitta någon att skylla på är den största utmaning vi har framöver. Modernismen håller oss ännu i ett järngrepp med sin tilltro till kontroll och ansvar. ->
Det är bra på många sätt. Men det gör oss också blinda och lite dumma i huvudet i situationer präglade av djup, epistemologisk osäkerhet. Vi måste förstå att allt inte går att förstå och att vår kontroll har sina begränsningar. Och vi måste lära oss att leva med det.
• • •
Missing some Tweet in this thread? You can try to
force a refresh
Jag har skrivit en del om det vi kan kalla illusionen om kontroll tidigare, och är det något vi har sett under hösten är det hur stark viljan att tro på kontroll är. Trots alla bevis på dess ihålighet. ->
Lockdowns stoppade inte smittan. Den sköt upp den en stund, absolut. Men redan den famösa Imperial College-rapporten (så länge sen nu! Och så destruktiv den visade sig vara) talade om att lockdowns borde vara 1,5 år. Absurt i realiteten förstås. ->
Rapporten var helt fel. Och dess rekommendationer ogenomförbara. Men den skapade en rädsla och ett skevt hopp: Vi kan kontrollera pandemins förlopp. Vi kan besegra den. Om vi bara är hårda nog. Om vi bara offrar tillräckligt. ->
Det som gör diskussionen som den svenska corona-strategin är fortsatt så infekterad, polariserad och, i vissa stycken, korkad, är att vi fortfarande blandar ihop det som kallas risk assessment med det som kallas risk management. ->
Risk assessment är uppskattningen av risk och är en vetenskaplig aktivitet som syftar till att samla in data om risk. Hit hör olika typer av modeller, information om att munskydd stoppar droppar om de används korrekt och att barn också kan vara bärare av smitta. ->
Risk assessment är en korg med en massa ägg. Olika studier har sina inbyggda premisser och avgränsningar och är helt nödvändiga för att få en bild av den aktuella risken och vilka alternativ som finns för att hantera den. ->
Länge sen jag skrev en lång o besserwissrig tråd om risk? Jag håller med. Pallar ni så har jag ett par saker jag tänkt på som illustreras rätt tydligt i den fas av Corona vi tycks vara i nu. Låt oss kalla konceptet Myten om noll risk. ->
En fullständigt mänsklig respons till risk är att man vill undvika den. Risk innebär potentiell fara. Risk innebär osäkerhet. Båda är grejer vi är programmerade att undvika för att maximera chansen att överleva. Instinkten blir alltså att eliminera risk. ->
Det är en bra instinkt och i många situationer är den helt korrekt. Du lägger inte handen på en platta du misstänker är het för du vet vad som som kan hända. Ditt liv består av hundratusentals sådana omedvetna, inbyggda riskkalkyler där din respons är binär: Risk? Nej tack. ->
En sak som blir allt tydligare vad gäller Corona är hur bristfällig vår förståelse blir när vi blandar ihop det som ofta kallas risk assessment med det som kallas risk management. Det gör det svårt att förstå val och kritik av val. För den som har en sekund utvecklar jag här. ->
Jag har tidigare snackat om de tre olika stadierna i riskhantering: Risk assessment, risk management och risk communication. De tre sitter såklart delvis ihop och alla är viktiga, men de har olika funktioner och är viktiga att hålla koll på om man vill fatta bra beslut. ->
Risk assessment är den första fasen. Detta är en rent vetenskaplig del av processen. Du har en risk. Du vill veta hur stor den är, vad sannolikheten är för att den ska inträffa och vad effekterna av den uppskattas vara. ->
Det är oerhört mycket snack om varför Sverige inte har lika strikta restriktioner på plats som andra länder. Vi gör fel! Gör vi fel? Vi gör rätt! Andra länder har bättre experter! Eller? Etc, etc, ja ni vet. Jag har en idé om detta om ni vill höra. ->
För det första, ni måste slänga bort den där tanken om vem som gör rätt eller fel. Den är tröttsam och helt oväsentlig. Alla gör vad de kan, dygnet runt. Bara inse det och sluta tjata. För det andra, Sveriges policy är inte väsensskild från andra länders. ->
Den stora skillnaden mellan Sverige policy och andra länders är för det första en av nivå. Hur mycket statlig intervention krävs för att få folk att smitta mindre nu? ->
Det snackas en del om att agera med mer restriktiva åtgärder mot Coronaviruset i Sverige vore att följa vad försiktighetsprincipen föreskriver. Jag kan allt om den principen. Låt mig förklarar varför det inte stämmer. ->
Vi kommer att behöva börja med att tänka på att försiktighetsprincipen liksom har minst två sätt den fungerar på idag: Ett mer formellt juridiskt sätt och ett mer innehållsmässigt eller policyskapande sätt. ->
Juridiskt är poängen med principen primärt att skapa en möjlighet för beslutsfattare och lagstiftare att agera mot en osäker risk utan att behöva BEVISA att en risk är farlig. Vad betyder då detta? ->