Här kommer en liten tråd om stigmatisering. Skulle faktiskt uppskatta om ni kunde tänka er att sprida detta lite, gärna även om ni inte är ”drogliberala”.
Tack på förhand!
Tack på förhand!
Jag har, som jag berättat tidigare, ganska knepiga ryggskador. Detta har gett mig kronisk smärta, inte sällan rätt överjävlig.
Jag brottas också med en långvarig depression vilken utan vidare, åtminstone delvis kan tillskrivas smärtan.
Mot min smärta har jag fått allehanda läkemedel, bl.a. en del rätt starka opioider. Inget har hjälpt nämnvärt, så åren har gått och smärtan bröt ner mig allt mer.
Sen hittade jag cannabis.
För mig är cannabis fantastiskt. 37 år var jag när jag testade denna illegala drog för första gången. Den hjälpte!
Oavsett om det är cannabis som håller smärtan stången, eller de antidepressiva jag tar för att hålla depressionen i schack, så är det för mig ingen långsiktig lösning.
Nu till det här med stigmat.
Då jag haft min depression såpass länge utan att egentligen bli bättre, bara fler mediciner och högre doser, blev jag remitterad till öppenvårdspsykiatrin. Den läkare jag träffade där tyckte att psykoterapi var viktigt för mitt tillfrisknande.
Jag har gått i terapi förut men då i primärvårdens regi och då är det tio besök som gäller. Nu skulle det äntligen bli lite långtidsterapi där jag skulle få grotta i gammalt skit och få hjälp att lära mig leva med min smärta.
Hur blev det då? Nej, tydligen får man inte någon terapi av öppenpsyk om man har ett pågående cannabisbruk.
Min läkare i psykiatrin remitterade mig till smärtmottagning, eftersom det, som hon sa, inte går att bortse från att smärtan ger stor påverkan på min mentala hälsa.
Idag kom nästa bakslag
Tydligen inte välkommen till smärtmottagning. Ni kan aldrig gissa varför (Det beror på att jag röker cannabis).
Tydligen inte välkommen till smärtmottagning. Ni kan aldrig gissa varför (Det beror på att jag röker cannabis).
Istället ska jag tydligen efter år i primärvården, magnetröntgen via ortopedmottagning, remiss och besök hos ryggspecialist, återvända till primärvården. Hepp!
Så jag kan alltså inte få terapi för att behandla min depression, eftersom jag röker cannabis för att lindra smärta som påverkar depressionen.
Jag kan heller inte få behandling mot min smärta, eftersom jag röker cannabis för att stå ut med min smärta.
Så ni som tycker att det här med förbud är bra, ni som säger att narkotikabruk inte påverkar en persons möjlighet att få vård, snälla tänk igen.
Personligen bryr jag mig inte om att jag begår brott varje dag. Inte längre. Jag blir mer och mer öppen med mitt bruk, går inte upp i skogen längre utan håller mig på altanen. Om någon blir arg för det så må det vara hänt. Jag har inget att skämmas för!
Tack för mig och hoppas ni har min rygg när konstapeln vill ta mig!
