det är uppenbart att det är på sociala medier som den bästa debatten om civil olydnad förs (se ex @KristerThelin och @HelenaduRees). en sak jag funderat på är när civil olydnad innebär icke-positiva effekter i själva praktiken.
kan det ändå vara motiverat med civil olydnad? jag tror inte det.
mitt ex gäller lagen om hets mot folkgrupp. jag tycker som bekant att den är principiellt felaktig och ffa i praktiken destruktiv. den skapar större förutsättningar för rasism, den leder till polarisering och orättvisor och den inverkar menligt på den politiska debatten.
den civila olydnaden skulle isf vara att gå omkring och hetsa mot folkgrupp. bör det göras för att försöka skapa uppmärksamhet kring lagen och få folk att bli motståndare till den?
metoden har provats. ex luf lät publicera en predikan av åke green som hade fällts för hmf i underrätter (men sedan friades i hd). var det rätt?
men metoden är svår att få konsekvent. för vad var det egentligen luf protesterade emot då? ett enskilt utfall av hmf, inte lagen i sig. (även fast man var emot den) hade man lika gärna återgett ex ett tal från den tidens nmr?
och att gå omkring och sprida rasism är något otvetydigt dåligt. även om man gör det med ett annat och (i mitt tyckte gott) syfte.
alltså tycker jag det är fel att använda civil olydnad mot hmf. inte för att syftet inte är gott och relevant utan för att jag helt enkelt inte vill sprida rasism.
då uppstår frågan - är det rätt att använda civil olydnad mot hmf i fall där det inte innebär att man sprider rasism? ett bra ex är den stackare som åtalades för att han jämförde gudstjänster utanför fönstret på söndagsmorgonen med åsneskrik.
att bli förbannad över att någon håller gudstjänst utanför ens fönster på söndagsmorgonen och är inte rasism enligt någon som helst rimlig definition. skulle man då kunna protestera mot lagen genom att sprida denna ilska? t o m uppmuntra den?
ett annat exempel är att hmf förbjuder vissa subkulturella symboler på ett i mitt tycke bisarrt sätt. som ex att det är olagligt att ha ett skärpspänne med den så kallade tyrrunan.
att ha tyrruna på bältet är säkert ett rasistiskt ställningstagande, men det är inte heller att sprida rasism enligt ngn som helst rimlig definition. folk vet inte vad en tyrruna är, ingen känner sig hotad av det osv.
men det är mer ett gränsfall. jag tycker inte det är rimligt att ha på sig tyrrunor hur mkt man än är motståndare till hmf, eftersom det ändå finns ett rasistiskt budskap bakom.
obs tack för påpekande här. det som är straffbart är inte tyrrunan utan kombinationen "solkors, kugghjul och sädesax, bältesspänne i form av solkors, märke för Frisinnade unionspartiet, metallmärke föreställande solkors, tygmärke örn med odalruna >
pinsmärke föreställande Livets träd och pinsmärke föreställande odalrunan." men det förändrar egentligen inte min bedömning. odalrunor, solkors, kugghjul och sädesax är obskyra referenser som det är orimligt att förbjuda.
ska hets mot folkgrupp ha ngn som helst mening måste den ta sikte på att man verkligen hetsar mot folkgrupp, dvs sprider ett budskap som omgivningen uppfattar som just hets mot folkgrupp.
dessutom öppnar kriminalisering av symboler och kläder för andra och än jävligare bedömningar, ex att burkor ska ses som symbol för kvinnoförtryck och därmed mot människors lika värde osv.
men även hur orimligt och farligt jag tycker det är att slänga odalrunebärare i fängelse kommer jag ändå inte vilja vara civilt olydig genom att bära odalrunor, pga det verkligen är en rasistisk symbol.
men vad händer om hmf utökas och får en skadligare konsekvenser? ex har det skrivits riksdagsmotioner om att symboler som förknippas med narkotikalegalisering ska förbjudas på liknande sätt.
eller ja, ni fattar vart jag vill komma.
nästa dilemma: hur förhåller man sig till civil olydnads-aktioner man inte håller med om? efter vilka kriterier ska man bedöma dessa?
ja, rimligtvis enligt samma som dem man håller med om är det enkla svaret. men i praktiken kan det vara ett icke-svar eftersom anledningen till att man inte håller med är samma anledning som att man inte heller ser legitimitet i metoden.
och det går inte att komma runt det där med resonemang av typen "när det gäller en människas liv är civil olydnad mer motiverat!" eftersom anledningen till att man inte är emot ex en avvisning är just att man inte anser att det handlar om en människas liv.
samma sak med "när det handlar om människors lika värde är civil olydnad alltid motiverat". det är kanske precis just för att du inte tycker frågan handlar om det som du kommit till en annan slut än vad jag har.
kan man införa ngr slags objektiva gränser? klart man kan försöka. att ingen ska skadas fysiskt är ett minimikrav. men hur mkt får andra skadas känslomässigt? ekonomiskt? vad är en förlorad semesterdag värd? osv.
