Thread by @nklsaltrmrk

Idag har jag fått möjlighet att prata om vad jag vet om kroniskt sjuka som blivit av med sjukpenningen. Jag vill faktiskt ta tillfället i akt att också säga något om hur vi hamnade i den här soppan.

Jag ska fokusera på två standard skäl för avslag på sjukpenningansökan:

1. Det saknas objektiva fynd.
2. Du har inte visat att du inte klarar ett normalt förekommande arbete som inte ställer krav på fysisk och mental ansträngning/koncentration/att du använder dina händer.

De objektiva fynden går snabbast. I dagarna kom en ny dom som visade att man inte kan kräva objektiva fynd för alla sjukdomar som ger rätt till ersättning. Se t ex denna artikel: dagensarena.se/innehall/ny-do…

Det är läkarens uppgift att intyga diagnos. Det är inte Försäkringskassans uppgift att ifrågasätta diagnos. De ska endast bedöma nedsättning av arbetsförmåga.

Som nämns i förbifarten i texten ovan ställer FK idag krav på läkarintyg som saknar täckning i lag. Jag har själv sett den skrivelse från rättschefen på Försäkringskassan där man själva skriver under på detta.

Så, till de normalt förekommande arbeten som sjuka förväntas klara. Här är det vanligt att avslagen motiveras med att man inte klarar av jobb som t ex inte ställer krav på koncentration, fysksk ansträgning, kognitiv förmåga, etc.

Som en passus kan sägas att en genomgång av avslagsbeslut här är en surrealistisk upplevelse. Grejen är ju att Försäkringskassan ska utgå från lagstiftning och rättsligt läge, inte Kafkas romankonst.

I lagar och domar framgår att "normalt förekommande arbete" är "vanliga arbeten" som inte innehåller en massa anpassningar. Det är alltså inte hypotetiska jobb vi talar om, utan den faktiska arbetsmarknaden.

I ett pressmeddelande skriver Högsta förvaltningsdomstolen: "HfD konstaterade att med förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden avser vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning".

Lik förbannat blir folk av med sjukpenning eftersom man förutsätts klara av ett påhittat arbete som inte ställer några krav.

Med andra ord har vi en rättstillämpning där avslag på ansökningar ges utan stöd i lag. Det är en av de senaste decenniernas största välfärdspolitiska skandaler. Och den kan komma att påverka precis vem som helst av oss, om det visar sig att vi blir långvarit sjuka.

Hur blev det såhär?

Annika Strandhäll satte målet att sjuktalet skulle pressas nedåt. Precis samtidigt börjar indragen och avslagen av sjukpenning öka. Begler blir generalsekreterare på Försäkringskassan. Hennes huvudfokus blir det som en eufemism benämns "rättslig kvalitet".

Här får rättsavdelningen på Försäkringskassan en central roll. Man tar fram regelverk och vägledningar för handläggare för hur sjukintyg ska bedömas. Detta sägs öka "rättssäkerheten". Striktare krav på den enskilde att bevisa sin nedsatta arbetsförmåga ökar likformighet.

I själva verket handlar så klart inte rättssäkerhet bara om likformighet, utan också om att besluten har stöd i lag. En detalj som glöms bort.

Indragen ökar, avslagen ökar. Inspektionen för Socialförsäkringen har skrivit om detta: inspsf.se/publicerat/Pub…

I en annan rapport från samma myndighet konstateras att de striktare bedömningarna har att göra med regeringens styrning mot målet om sänkt sjuktal: inspsf.se/digitalAssets/…

Här kan vi bland annat läsa att Försäkringskassans mål blir att folk ska vara så kort tid som i sjukförsäkringssystemet och att FK införlivar målet om sänkt sjuktal i sina interna styrdokument.

Det är alltså människorna som påverkats av detta som jag har intervjuat.

Och för oss som vill ha en fungerande rättsstat och välfärd att lita på bör håret på armarna vid det här laget ha rest sig.

För resultatet blir så klart att för vissa grupper med sjukdomar som inte har tydliga biomarkörer blir det väldigt svårt att få ersättning.

I regeringens och FK:s retorik har det hetat att de allra flesta får sjukpenningansökan beviljad. Det beror på att de allra flesta har kortare sjukfall med tydliga biomarkörer där man följer den förväntande rehabiliteringen.

Som framgår av ISF:s rapport som länkades ovan har antalet indrag ökat dramatiskt för långtidssjukskrivna. När jag försökt begära ut statistik för hur det ser ut för vissa sjukdomsgrupper från FK hävdar man att man saknar kompetens att ta fram statistiken.

Just nu får Annika Strandhäll många frågor om detta. Aktuella domar, expertis och forskning ger vid handen att FK:s rättstillämpning inte har täckning i lag. Vi vet att situationen är akut för många. Då duger det inte att svara att man inte får uttala sig om FK:s arbete.

Då måste följdfrågan bli hur hon avser styra upp situationen.

Motsvarande kritik måste så klart också riktas mot Försäkringskassan, där jag tror och hoppas det finns förnuftiga röster som vill se en mycket mer rimlig rättstillämpning.

I dagsläget styrs sjukpenningen av en juridiskt mycket tveksam rättstillämpning, som har växt fram för att sänka sjuktalet. Priset betalas av mycket sjuka människor. Den ansvarige ministern har nu att välja på att bli ihågkommen som som medansvarig eller den som styrde upp detta.