Thread by @christianmunthe

TRÅD: Har #Sverigedemokraterna blivit mer acceptabla och seriösa, som Ulf Kristersson hävdar. På två punkter har inte SD ändrat sin position en millimeter: migration och medborgarskap. Och allteftersom andra partier justerat position för att tillgodose en =>

#svepol #svpol

=> förmodad väljaropinion på dessa områden, har SD radikaliserat sin egen hållning. Man vidhåller också öppet politiken i länder som USA under Trump, liksom Polen och Ungern under nuvarande regimer, som föredömen att följa.

=> Man vidhåller också en syn på media, opinionsbildning och universitet, med öppna ambitioner om hård politisk styrning. Sammantaget innebär det att SDs nationalchauvinistiska samt främlings-, rättsstats- och demokratifientliga kärna, med rötter i öppet nazistisk, rasistisk =>

=> och extrem ideologi, kvarstår intakt. Allt det som motiverade Ulf Kristersson att lova dyrt och heligt att inte bidra till att ge dem makt och inflytande finns kvar. Visst, partiet har justerat sig i mindre detaljer, noga valda då det varit hinder för utökat samarbete =>

=> med just M: abortfrågan, EU, NATO, samt skrivningarna om folkgruppers "nedärvda essenser" i partiets principprogram. Alla enkla att kovända om när makten väl erövrats. Och då och då släpper partiledningen fram typer som Björn Söder som visar bockfoten inför de mest devota =>

=> supportrarna. Tidigt kovände man från ett försök att inta att gammaldags sossesyn på välfärdsstaten, till att fullt ut stödja privatisering och utförsäljning. Allt detta har handlat om att, med extra stöd av en mindre entristisk SD-inriktad gruppering inom M och dess =>

=> opinionssfär (mestadels verksam på Twitter och den nya publikationen Bulletin), charma M:s partiledning att fullt ut ta SD in i stugvärmen. Det är detta som är "sakpolitiken" där SD förändrats och där Ulf Kristersson inbillar sig att han kan nå realpolitisk framgång utan =>

=> att det kostar honom något på de grundläggande områden som är viktigast för SD: demokratin, rättsstaten, fri media och opinionsbildning, m.m. "Det är moderaterna som förändrats under Kristersson", säger en del analytiker. Ja, det stämmer nog, men frågan är på vilket sätt. =>

=> Är M numera, likt KD, inget annat än ett SD light? Kommentarer till USA-valet som beklagar seger, samtidigt som Bidens sakpolitik i många stycken är traditionellt moderat, till skillnad från Trumps, tyder på att detta ÄR en del av M:s förändring. Den växande skara ökända =>

=> riksdagsledamöter som på heltid ägnar sig att nätkriga och hetsa hatmobbar på Twitter och i sk. alternativmedia är ett annat tecken. Men förändringen är också delvis något helt annat: Ulf Kristerssons ledarskap har från början saknat politisk kärna, det har bara handlat om =>

=> popularitet för sakens egen skull. Samtidigt har han dränerat partiets ledning på strategisk kompetens bortom den som handlar om att kortsiktigt hamna i regeringsställning, ibland bara att framstå på detta vis, trots avsaknad av reella chanser. Det är en partiledning som =>

=> är lätt att manipulera strategiskt för ett parti med så hård och målmedveten ideologisk kärna som SD. Medan M under Kristersson kollras bort att springa på den ena sakpolitiska bollen efter den andra, fortsätter SDs målmedvetna arbete att bygga, konsolidera och vad det lider=>

=> behålla makten på de vis vi kan beskåda i partiets föregångsländer. Med Moderaternas hjälp kan vi snart stå med "illiberal" skendemokrati, nedmonterad rättsstat och inledd chauvinistisk befolkningspolitik som delar in oss i "riktiga" svenskar och de andra. Allt till det =>

=> facila priset av att några företagskoncerner med SDs hjälp under några år fått chansen att festa upp våra skattepengar i än högre grad än vad som redan är fallet. Sannolikt tycker Ulf Kristersson, liksom Irene Svenonius, att det är värt det. SLUT TRÅD

#svepol #svpol