Vill skriva en lång rant om hur destruktivt o nedbrytande det är att vara bredvid ensamkommande. Att vandra sida vid sida och se bakslag efter bakslag. Har tre just nu jag är väldigt nära. Tre mycket traumatiserade, tre som verkligen, verkligen behöver ett uppehållstillstånd >
Tre utsatta för otroligt grova övergrepp, de är överlevare från grova brott, tre olika livsöden, alla tre lika brutala, fyllda med övervåld, kränkningar, och förödmjukelse på ett sådant sätt att jag vill stänga öronen och sedan kräkas. Men jag fortsätter lyssna, ställa frågor >
göra ”utredning” och ta reda på allt migrationsverket missat, inte frågat om, missförstått och det som de tre inte vågat eller velat berätta. De skäms, de kan inte ge ord åt vad de försökt undertrycka för att överleva psykiskt. Jag ser hur deras psyke allt mer faller sönder>
En dissocierar kraftigt just nu, men jag är maktlös att bryta det. Jag är rädd, orolig. Jag kan inte hjälpa honom ut ur detta, för jag har ingen lösning. Jag kan inte dra honom tillbaka när det inte finns ngt hoppingivande att erbjuda. Jag tvingas stå bredvid o se det ske. >
Han skriver osammanhängande, slåss åt alla håll med sina ord. Ser att han mår väldigt, väldigt dåligt just nu. Den andra gråter av o till. Hjärtskärande. Varför skulle allt detta hända mig? frågar han. Det som har hänt kommer aldrig lämna mig. Som en film i huvudet 24/7/365 >
spelas grovt våld upp i hans inre. Hur han fruktar för sitt liv, liten kille, helt försvarslös mot en man som är totalt skoningslös. Hur ska jag trösta? Stryker hans arm, lite, lite, han tål inte beröring. Han klarar inte att ngn rör honom förutom när han får antiinflammatorisk >
på de spända musklerna. Hur ska jag klara av att ta hand om hans behov? Att hålla honom på rätt sida om suicid under en evighetslång väntan på svar på vut. Den tredje finns en bit bort, både rent faktiskt o mentalt. Han är fast i destruktiva tankar, hopplöshet och svår PTSD som >
gör att han inte kan hålla en normal kontakt. Han är numera rejält funktionsnedsatt kognitivt. Skador som aldrig kommer att läkas eller repareras. 😢 det som gör mig mest ångestfylld är att samtliga tre hade kunnat må så mycket bättre om de fått ett bättre mottagande från början>
om de fått vara i en varm o välkomnande familj, fått ngn att relatera till och lita på från första början hade det nog varit väldigt annorlunda. Ganska säker på att alla tre hade klarat sina bakslag bättre om de fått en tryggare start i Sverige. Gemensamt för alla tre är att >
psyket fallit sönder under asylprocessen kvarnstenar. Den drivkraften de hade för att genomföra sin flykt är totalt krossad. Det hopp de bar i sitt hjärta har @Migrationsverk släckt, att inte bli trodd när en berättar om våld o övergrepp blir till ett nytt övergrepp. >
att behöva berätta om grova våldtäkter eller grovt våld för okända människor, gång på gång, blir som en upprepning av det som de utsatts för. Samma våldtäkt både 3 o 4 gånger, det tar aldrig slut... och sedan ett avslag på det. @Migrationsverk är som en suicidfabrik som spottar >
ur sig unga människor som till slut inte ser ngn annan lösning än den yttersta desperationshandlingen. Den process som finns i dag producerar suicid ist för förebygga. Det finns redan massor av kunskap, det har forskats, men ändå tillämpas inget av det. Ytterligare ett bevis >
på den suboptimering hela asyl/mottagnings förfarandet består av. Alla delar motverkar varandra o konstruerar faktorer som verkar pådrivande o framkallar suicid i större omfattning än nödvändigt. Sedan 2016 har vi (väldigt många) sett hur samhället skyfflar ansvaret >
fram o tillbaka mellan sig, ingen vill sitta med nitlotten. Från suicidforskningen vet vi att holistiska lösningar med team bestående av olika aktörer som gemensamt arbetar runt individen på ett tidigt stadium är den bästa hjälpen, inte en plats på psyket i ett sent skede. >
Dyrare, omänskligare och suboptimerade resurser. Varför tvingad inte @Migrationsverk använda den kunskap som finns om ensamkommande och suicid? Varför tar inte kommunerna kontakt med @SKLsocialtjanst o suicidpreventionsprogrammet? Varför fattar inte @Sverigesriksdag att detta >
behöver helt andra typer av lösningar? 2017 avled minst 15 unga som kommit till Sverige som ensamkommande barn i suicid. Alltså, de var barn när de kom, de borde ha behandlats som barn, fått en process där trygghet o tillit skapas. Istället blev de misstrodda, anklagade >
kallade alla möjliga hemska benämningar, hopklumpade till en grupp som blev legitim att hata. ”Utan asylskäl” välkommen hem till mig o lyssna på lidandet, på dessa fasansfulla berättelser de bär på. Det ÄR asylskäl, om inte begränsningslagen antagits hade de flesta fått put >
Förutsatt att @Migrationsverk hade hanterat deras ansökan inom procedurrättdirektivet för barn. <slut rant >
