Thread by @neo_andreas

har ni samlat er efter gårdagens besked?

jag har sovit på saken och kommit fram till en lista på sju viktiga saker just nu. man kan kalla dem "kraftfält" eller "energifält" om man har en mekanisk syn på politiken. har man en mer poststrukturell kanske "narrativa betydelsebärare" eller liknande är bättre.

det är svårt att hitta bra metaforer här, kanske är "logiker" den bästa. ett slags egna små politiska universa med egna naturlagar som kommer fungera som byggstenar för att bygga det stora politiska multiversum när vi går in i 20-talet.

men så här 1) oavsett hur omtumlande det som skett nu är - och det ska ingen tvivla på, det här är big shit! - så är politik i sig föränderlig. ledarsidor och partiprogram skrivs i sand och att läsa gamla politiska utspel är ofta en hisnande upplevelse.

kort sagt: saker förändras. ta bara annie lööf - för tio år sedan en nyliberal timbromissil som drog centerpartiet långt in i ayn rand-territorium, igår själva garanten för fortsatt rödgrön regeringsmakt.

ta valet 2002 då expressens ledarsida dagen efter valdagen utropade "igår dog blockpolitiken" och diskussionerna om en mp/c/l-regering bubblade. fyra år senare var blockpolitiken mer reell än någonsin.

annars skulle l bli det stora oppositionspartiet, folk såg på danmark och venstres roll där. fyra år senare gjorde m ett rekordval och l var återbördade till ensiffrigt resultat.

eller 1991. då tog bengt westerberg makten tillsammans med carl bildt efter att i många år vridit folkpartiet högerut. de hade med "ny start för sverige" t o m lämnat c utanför för att kunna gå tillräckligt långt till höger.

tre år senare? samme westerberg försöker bilda regering med socialdemokraterna och börjar använda termen "socialliberal" ungefär tre gånger så ofta som tidigare.

universa 2) verkligheten. den kommer komma. tro mig. och den kommer politikerna att få förhålla sig till den, även fast många kommer kämpa hårt för att de ska slippa.

sorry, avbrott för peppig familjens vanliga lördagsträning.

jo, varför är det viktigt att påminna om verkligeheten då? det fattar väl alla? jo, men grejen är att verkligheten på riktigt är helt oförutsägbar. faktor x slår helt blint. jag kan skriva terrorangrepp, lågkonjunktur, internationell kris, naturkatastrof men inte ens då >

> är jag i närheten av att kunna förutsäga någonting. och det är sällan händelsen i sig som skapar den starka politiska mekaniken, utan just det politiska reaktionen. och vad som sedan följer på den. den logik som skapas.

konkret ex: det var inte flodvågen 2004 som gjorde att göran perssons regering gick in i valrörelsen 2006 som arrogant, sönderregerad och inkompetent. inte heller hans statssekreterares krumbukter i mellandagarna. först senare - när händelsen skulle _processas politiskt_ >

> uppstod effekten. och nu står vi inför en helt okänd situation. en s/mp-regering med ett aktivt c/l-underlag och ett passivt v-underlag. hur ska denna nya politiska figur kunna agera? det är helt okänt territorium.

med detta sagt - dels att politiken kan förändras snabbt och verkligheten alltid kommer påverka kan vi gå över på "universa" nr 3, eller "den tredje logiken" som är i spel: att sverige just nu saknar politisk opposition.

nr 3 är för mig den största förändringen som vi kan vara tämligen säkra på är i spel. detta har verkligen förändrats från en dag till en annan och konsekvenserna är väldigt stora. vi har inte haft liknande läge på många, många år. aldrig i modern tid.

och obs att det här skiljer sig från läget under decemberöverenskommelsen. den gällde uttalat med att det skulle finnas en möjlighet för oppositionen skulle kunna vinna nästa val. och göra det en normal opposition gör i form av att kritisera regeringen, föreslå andra saker etc.

nu finns inte längre alliansen som opposition. och m/kd är iaf i nuläget ingen reell opposition pga samlar bara 30 procent av rösterna. de finns ingen tyngd, realism eller trovärdighet bakom deras politik.

och åkessons dröm om ett "konservativt block" finns inte heller pga "konservatismen" i den mån den finns inte är i närheten av halva sverige. det är som om "kommunismen" eller "nationalismen" skulle utgöra sveriges opposition.

och varken m eller kd skulle inte som parti överleva att ingå i ett sådant block. de politiska skillnaderna mot sd är så enorma att de partier som skulle komma ut på andra sidan snarast skulle bli motsvarande på den sidan som c och l är på vänstersidan. stödpartier åt sd.

nu är detta en beskrivning av "nuläget". vintern 2019. för givetvis kommer sverige "få en opposition" vad det lider. en demokrati har alltid en sådan. men hur den kommer se ut är skrivet i stjärnorna. jag vågar inte sia, mer än att hela partisystemet kommer sättas under press.

hur snabbt oppositionen kommer uppstå är väl oklart, det beror helt och hållet på hur bra det går för löfven. han kan få ett halvår eller ett år eller mer om allt flyter på. smäller det på något sätt kan det gå på nolltid. men vi är på okänd mark här.

4) sd. vad händer där nu? för partiet är det här en milstolpe full i klass med att komma in i riksdagen. man har nu uppnått det strategiska målet som stod som nummer två på listan efter att klara riksdagsspärren. vad gör man nu?

jag tror faktiskt inte sd räknade med att få den här utdelningen så tidigt, frågan är om det inte dyker upp en period av dels mättnad, dels lätt förvirring. de har precis gått i mål efter ett marathonlopp - hur lång tid behövs för att ladda om?

man ska också komma ihåg att sd har haft en tuff mandatperiod. man har inte växt på flera år, flyktingkrisen vred favoritfrågan ur deras händer och deras egen ledning har verkat trött. hade inte det här hänt vete fan hur det hade gått. men nu lär energidepåerna fyllas på.

5) människorna. se människorna, de enskilda personerna. det här är ett högt spel för partierna, men det är människorna som vinner (ibland) och förlorar (oftast). kolla deras minspel, lyssna mellan raderna, hur självsäkert eller inte de för sig.

ta bara annie lööf. hon kan sin politiska historia. hon vet vilken risk hon tar. det här handlar inte bara om att riskera få avgå lite tidigare, det här handlar om eftermäle, rykte, hur människor kommer se på henne om tio eller trettio år.

med sd har konfliktlinjerna i svensk politisk höjts. känslorna blivit starkare. vi har närmare till hatet och kärleken. politikerna lever närmare väljarna. reaktionerna är bara ett klick bort. ingen kan gömma sig.

sedan några år är det inte ovanligt att hänvisa till demokratins överlevnad i vardaglig svensk debatt. alla insatser har höjts på det sättet. retoriken har gått in i vad som närmast liknar krigsläge ibland. det påverkar givetvis också politikerna som människor.

för de är människor, de lever bland oss. de hämtar barn på dagis hos pedagoger som har politiska åsikter, de har vänner och grannar som har politiska åsikter, de köper sina mackor av människor med politiska åsikter (som förhoppningsvis inte innebär att de spottar i mackorna).

annie lööf kommer på 2070-talet intervjuas av unga statsvetardoktorander om de här dagarna. det som sker nu kommer påverka resten av inte bara hennes poltiska liv, utan livet som sådant. så se människorna. försök läsa dem. se vad deras ögon säger.

6) känslorna. vad de förklarar och framför allt vad de inte förklarar. känslorna spelar stor roll i politiken, men mycket få blir framgångsrika politiker på att låta känslorna styra.

just nu bubblar bitterhet, skadeglädje, hånfullhet upp. det pyser och jäser. det gör ont i människor. och man vill andra ont. man vill slicka sina sår och ge andra likadana. det är _en_ del av politiken.

men! den som vill ge betalt för gammal ost har mycket lite att hämta i politiken. den som vårdar gamla oförätter, som ruvar på hämnd, som strävar efter upprättelse - den har inge plats i politiken. politik har mycket sällan tid med sådant. framtiden väntar.

ingenstans smälter och glöms den snö som föll ifjol så snabbt som i politiken. det finns mycket lite utrymme för payback och revanscher. politiken rullar bara på och det gäller att se glad ut och hänga med.

alla politiker går på nitar. alla får sina näsbrännor. även de mest framgångsrika. och ofta är de framgångsrika för att de förmår att resa sig, borsta av sig, glömma och gå vidare. se glad ut. kör på.

ni vet att de bittersta politiska striderna alltid slutar med försoning när väl rösterna är räknade. varför? för att alla tjänar på det. man kan brinna inombords, men utåt ler man och tänker på framtiden. sträcker ut en hand. går vidare.

för alla vet att den som idag var din fiende kan bli din allierade imorgon. bränn inga broar. och måste du någon gång korsa rubicon - se för fan till att inte tala om det!

visst du kanske får chansen att hämnas tio år senare - men då kommer du i de flesta fall upptäcka att den hämnden riskerar skada dig lika mycket. för den som då var din fiende är nu din livförsäkring.

söker du en värld av rättvisa? där den onde får sitt straff och den gode sin upprättelse? då är du på fel ställe om du är i politiken. börja med lajvrollspel istället. eller starta ett företag och visa världen din storhet. i politiken bryr sig ingen. här finns ingen rättvisa.

och det sjunde kraftfältet och kanske det som kommer ha störst påverkan på framtiden: verklighetsbilden. och här har vi problem.

så 7) hur enas vi om att beskriva sakförhållanden och hur förändras detta? vad hände igår. var det så att c och l pressade en socialdemokrati till unika eftergifter och därefter på nåder släppte fram löfven som statsminister?

var det så att det här bara var ett avtal där c och l såg till att socialdemokraterna sköter sig och att man i övrigt kommer fortsätta bedriva stenhård oppositionspolitik för att inför 2022 ta tillbaka makten med m och kd?

är det så att detta är en borgerig triumf så till vida att s till och med när man sitter vid makten måste driva borgerlig politik? att liberalismen inte längre kan röstar bort?

eller...?

är detta en socialdemokratisk triumf där målet sedan decennier tillbaka nu är uppnått, moderaterna inte bara isolerade utan orörbara, där c och l i utbyte mot några utredningar skamset intagit rollen som stödhjul?

är detta ett läge där ett regeringsskifte i praktiken blir omöjigt och där s som politikens nya mittpunkt ömsom kan luta sig mot v och mp och ömsom c och l och spela ut dem mot varandra för att alltid behålla makten i sin hand?

och förresten, vad sa egentligen sara skyttedal igår? uttryckte hon sin förståeliga besvikelse med ett vardagsord som för länge sedan förlorat historisk och politisk laddning och helt enkelt sa som så många politker förr att "x har svikit sina väljare"?

eller...?

eller gick hon till omdömeslöst och hatiskt angrepp mot en demokratisk politiker genom att likställa henne med en av den europeiska historiens värsta skurkar? brännmärkte hon annie lööf som nazist och landsförrädare, lika ondskefull som någon som sålde ut sitt folk till hitler?

båda versionerna av båda händelserna har de senaste 24 timmarna på fullt allvar och med sträng min ödesmättad röst offentligt framförts av etablerade makthavare i sverige.

och där har ni klyftan. så djup är avgrunden. där har ni den splittring som löper rakt genom vår offentlighet och riskerar göra både gemensam förståelse och gemensam logik obsoleta och dra undan mattan på samhällsdiskussionen som vi hittills känt den.

håll ögonen på detta! fundera över vilka som repar upp väven och vilka som försöker lalla och laga. vilka som verkar trivas i den nya offentligheten och vilka som skyr den.

och ungefär så långt har jag kommit i mina tankar. hur lyder era?