I samband med att vi diskuterar vinstdrivande friskolor, IES hyresbidrag och andra uppenbara brister i vårt dysfunktionella skolsystem så dyker det ibland upp diverse teorier om varför politiker köper allt det här och inte gör mer motstånd.
När vi pratar om politiker och politik så bör vi dock skilja på den nationella och den lokala nivån. Det är rimligare att anta att riksdagsledamöter, ministrar, partiledare och partiernas talespersoner har information, kunskap och en tydlig agenda.
De har nämligen ofta en mångårig politisk erfarenhet och tillgång till staber av politiska och opolitiska tjänstemän som kan hjälpa och informera. Det betyder inte nödvändigtvis att de har så bra koll som de borde ha, men förutsättningarna är i alla fall bättre.
De förväntas också försvara sina och partiets ståndpunkter i olika forum och har regelbunden kontakt med media, journalister, intresseorganisationer och opinionsbildare.
Blickar vi istället ut över kommunerna ser läget delvis annorlunda ut. Har man politiska uppdrag i en stor kommun som Stockholm så har man tillgång till rätt stora resurser, men i många mindre kommuner ser det sämre ut.
De kommunpolitiker som just klubbat igenom ett hyresbidrag till IES är antagligen inte ute efter att försvaga den offentliga sektorn utan kan mycket väl basera sitt beslut på att lösningen förefaller prisvärd och kommer ses som positiv av deras väljare.
De kan mycket väl ha blivit förförda av IES varumärke och en grundinställning där de är mer positiva till skolkoncernernas polerade och glada svada än den egna verksamhetens negativa klagosång.
Bolagisera kommunal verksamhet och notera hur organisationskultur, självbild och status bland ansvariga politiker radikalt förändras.
Många kommuner hämtar också inspiration ifrån varandra och det leder till att både bra och dåliga idéer kan få snabb spridning. Lägg sedan till att skolfrågan är så komplicerad och styrningen är så splittrad att det är svårt att utkräva tydligt ansvar.
I en normalstor kommun finns ett antal ganska tröga system som är skapade för att verkställa beslut och hålla olika delar av kommunen igång, men i praktiken styrs denna maskin av ett relativt begränsat antal personer och dessa tror på en viss linje blir det lätt så.
Vad är då min poäng med allt detta? Det vet jag knappt själv vid det här laget, men jag tror jag vill säga att det är troligare att inkompetens, ointresse, okunskap, kortsiktighet grupptryck, interna överenskommelser & annat i den stilen påverkar beslut än komplexa konspirationer
Om inte ens partiets egen skolpolitiske talesperson eller en gammal utbildningsminister förstår frågorna eller orkar bry sig om dem på djupet, vad är då oddsen att de lokala partiföreträdarna gör det?
De vet att IES står för ordning och reda och att många vill gå där. De har haft flera positiva och övertygande möten med byggherrar och representanter för skolan. Det tror att detta kan få kommunen att klättra på någon näringslivsranking. Svårare än så behöver det inte vara.
Som ett tillägg till detta: om du tvekar inför att engagera dig politiskt för att du fruktar att du kan för lite eller för att kraven kommer vara för höga, tänk en gång till. Så är det sällan i praktiken.
