Efter mängder av tweets och blogginlägg. Det här är mitt bokslut över Annika Strandhälls styrning av Försäkringskassan. Läs gärna hela ranten. Men jag tänkte börja med en reflektion över texten om bolsjevism och Sverige i dagens DN (betalvägg). dn.se/kultur-noje/ap…
Författaren jämför: ”Livet har blivit bättre, livet har blivit gladare” var Sovjetledningens slagord under 30-talet. ”Sjukskrivning är inte svart eller vitt. Vi frågar efter vilken arbetsförmåga du har, inte hur sjuk du är” var Försäkringskassans slagord under Strandhälls styre.
Jag skulle vilja komplettera likheten mellan Sovjet 1930 och Sverige 2018 i kommunikation med likheten i hur hur länderna såg på styrning. Planekonomi jämfört med målstyrning.
Ni vet berättelsen om skorna? Det sovjetiska staten hade bestämt att x antal skor ska tillverkas under en femårsperiod. Fabrikerna nådde målet men tillverkade bara barnskor eller bara högerskor, för det var billigare. Det klassiska exemplet på att planekonomi suger.
Svenska politiker målstyr. De bestämmer vilka mål välfärden ska nå och sedan är det upp till verksamheten att nå målen. I praktiken är det här ungefär samma sak som planekonomi. Välfärden kommer att sträva efter att målen nås, med de verktyg de har till sin hjälp.
Idag kom två intressanta rapporter från Inspektionen för socialförsäkringen. En av dem handlar om regeringens målstyrning av Försäkringskassan. inspsf.se/digitalAssets/…
2015 bestämde den rödgröna regeringen sig för att sätta ett mål för sjukpenningtalet (antal dagar genomsnittssvensken får sjukpenning). Målet var att under den kommande femårsperioden (femårsplanen?) minska sjukpenningtalet till 9,0. 
Innan målet för sjukpenningtal sattes hade Försäkringskassan målet att förtroendet för myndigheten skulle öka. Ett kvalitetsmål. Icke mätbart. Den rödgröna regeringen var inte nöjd med det målet. Sjukpenningtalet skulle ner.
Man satte även ett mål för jämställdhet. Kvinnor var sjuka oftare än män. Det politiska målet sattes att den skillnaden skulle minska.
Försäkringskassan lyftes fram som en av de viktigaste aktörerna för att nå målen.
Regeringen ansåg att Försäkringskassan kunde bidra till att nå målen genom "tillvarata möjligheter till återgång i arbetet" och att se till att de som inte orkar jobba kvar på sina nuvarande jobb byter till andra.
Det gjordes en plan för att minska sjuktalen. Försäkringskassans handläggares utredningar och bedömning skulle enligt planen leda fram till att minska sjukfrånvaron.
Försäkringskassan själva påpekar att tidigare när trender i sjukskrivningstal brutits har man kunnat se en minskning av antalet nya sjukfall. Alltså att färre går till läkare och får sjukintyg och blir sjukskrivna.
Men när sjuktalen minskat den här gången har trenden sett annorlunda ut. Minskningen har inte startats iom minskat inflöde. Det är bara sjukskrivningarnas längd som minskat. Sjukskrivna lämnar sjukförsäkringen tidigare.
Försäkringskassan uppmärksammar själva regeringen på att det finns en risk med att skynda på besluten om sjukpenning så att de görs inom det regelverk som gäller. Kvalitén kan bli sämre. Det innebär med andra ord att besluten helt enkelt blir fel.
Vi på @tsbalans har tidigare beskrivit hur sjuktalen utvecklats under Strandhälls styre. Andelen som fått avslag har ökat kraftigt. tankesmedjanbalans.se/vad-var-det-vi…
Mest har avslagen ökat för de som redan varit inne i sjukförsäkringen.
Målet att minska sjukpenningtalet till 9,0 är på väg att uppnås. Som vi konstaterat i ett annat inlägg är man även på väg mot att uppnå målet om att öka jämställdheten (minska skillnad i sjuktal mellan kvinnor och män) tankesmedjanbalans.se/forsakringskas…
Institutionen för Socialförsäkringen konstaterar i sin rapport att målstyrningen lett till att handläggare är mer restriktiva i sin bedömning nu när deras mål är att bidra till att sjukpenningtalet sänks.
Några med oss var tidigt ute med att upplysa Annika Strandhäll om faran med målstyrning av Försäkringskassan. @KjellRautio tex. Målstyrning är ett extremt kraftfullt redskap i NPM-styrd offentlig verksamhet. I synnerhet mål som organisationen själv med lätthet kan påverka.
Problemet är att målen ofta nås på ett sätt som det kanske inte var tänkt. Sovjetledningen ville inte bara ha högerskor utan massa par skor och jag tror egentligen inte att Annika Strandhäll vill ha massa avslag utan friskare svenskar.
Men så funkar inte målstyrningen. Inte i Sovjet, inte med Försäkringskassan och tex inte i skolan. Handläggarna tolkar reglerna hårdare och tar avslagsbeslut för att nå sjukpenningmålet. Lärare i skolan tolkar istället kunskapskraven mildare för att nå målet om ökat meritvärde.
Målstyrningen gjorde ordentlig entré i skolans värld iom kommunallagen 1992 (ping @gertrudlarsson) och har sedan dess ställt till med en himla massa oreda. Politiker ökar mål hela tiden men minskar resurser och rektorer och lärare lämnas sedan att vara kreativa med att nå målen
I Sovjet fick folk förr traska runt i trasiga skor, I Sverige idag får sjuka veta att de är friska och leva på existensminimum och elever betyg de inte förtjänar. Men målen nås.
Det är förjävla illa faktiskt.
Det är förjävla illa faktiskt.
Avslutningsvis kan alla lärare fundera lite på det där avtalet som nyss skrivits under. Den nya delen om arbetsmiljö är att mål för sjuktal ska sättas ute i kommunerna. Givet det vi vet om hur mål för sjuktal hanteras av Försäkringskassan var det kanske inte en så smart idé. Hej.
Inspektionen!!
Satans autocorrekt
Satans autocorrekt
