Det är så klart ett underbetyg för den svenska skolan att det finns individer på 30+ som är omedvetna om kommunismens illgärningar. Vi afghaner har också fått smaka på hammaren och skäran. Jag tänkte lite kort berätta om en händelse i den lilla byn Kerala en aprildag 1979.
Kommunisterna hade ju som bekant tagit makten i Afghanistan genom en blodig kupp 1978. Den nya regimen var fast övertygad att implementera sina reformer med våld. Alla som vågade trotsa regimen skulle få möta döden.
Eller som den dåvarande presidenten uttryckte det i ett radiotal ”Anyone who conspire against us in the darkness will meet the darkness”.
Det ödet väntade byborna i Kerala i provinsen Kunar i östra Afghanistan. En aprildal 1979 rullade tanks och 200 soldater in i byn.
Det ödet väntade byborna i Kerala i provinsen Kunar i östra Afghanistan. En aprildal 1979 rullade tanks och 200 soldater in i byn.
Regimsoldaterna anklagade byborna för att ha konspirerat mot revolutionen eftersom soldaterna utsatts för en attack utanför byn. Man radade upp männen och pojkarna och började skjuta dem bakifrån. Bulldozrarna grävde febrilt massgravarna. Många begravdes i dessa levande.
Det uppskattas att 1150 män och pojkar dödades den där aprildagen. Det hela gick snabbt. Massgraven går att bevittna med ögonen än idag.
De skyldiga? De flesta kom undan. Försvann in i historiens dunkel som så ofta tidigare. Men en kom inte undan.
De skyldiga? De flesta kom undan. Försvann in i historiens dunkel som så ofta tidigare. Men en kom inte undan.
Kanske var det de dödas viskningar från massgravarna som ledde polisen rätt. År 2015 hade Amsterdampolisen fått ett anonymt tips att en krigsförbrytare vid namn Saddiq Alamyar, var bosatt i staden sedan nästan 30 år.
Polisen gjorde ett tillslag i Alamyars lägenhet och mycket riktigt var han en av de ansvariga för massakern i Kerala 1979. Han hade undanhållit sin hemlighet i nästan fyra decennier.
Det här var dock inte det enda makabra fyndet Amsterdampolisen gjorde.
Det här var dock inte det enda makabra fyndet Amsterdampolisen gjorde.
Genom ett annat anonymt tips från en äldre dam på 93 år hade man kommit över en dödslista. En lista med tusentals namn på människor som avrättats av kommunistregimen i Kabul under 1979.
Det var nämligen så att när kommunistregimen stötte på motstånd ute i landet för sina reformer så började man gripa och avrätta medborgare en masse. Det uppskattas att bara under 1979 försvann ca 100 000 medborgare. De flesta hölls i det ökända fängelset Pul e Charkhi.
Nästan 40 år senare så vet man fortfarande inte ödet för alla som försvann. Men den lista som amsterdampolisen kom över innehöll ca 5000 namn och kunde ge själslig ro till släktingar som gått och levt i ovisshet i decennier.
Det är kuslig läsning att gå igenom listan. Där finns lärare, arbetslösa, bönder, ägare till en tvättstuga, dagligarbetare. Alla misstänktes de för att vara revolutionens fiender. Listan finns på följande länk: om.nl/publish/pages/… 
Ibland när man läser om kommunismens illdåd så räknar man upp Gulag från 20-30-talet. Så långt tillbaka behöver man inte gå. Kommunismens liemän har varit närvarande även i vår tid och visat vad de är kapabla till för att kuva människan under sina stövlar.
