Bland det mest fascinerande jag upptäckt när jag studerar fundamentalism, evangelikalism och liberalteologi är...
Att 1800-talets liberalteologi var "höger", socialt icke-progressiv, ville bevara "samhällets ordning", stödde kejsarmakten (Tyskland) och tänkte att utveckling skedde genom att individer levde mer moraliskt.
Bibeltroende kristna däremot under 1800-talet ivrade för sociala reformer, såväl som praktisk diakoni. De var inte tilltalade av planekonomi och avskaffande av privat ägande, men starkt engagerade för att förbättra arbetarnas villkor.
Detta gällde också de tidiga fundamentalisterna. William Jennings Bryan hade mer gemensamt med Bernie Sanders politiskt än med neokonservatismen eller tea party/small state politiker av idag. Trump hade gjort honom fullkomligt förfärad!
Men när liberalteologer som Fosdick väl hoppade på tåget om sociala reformer, inte som komplement till, utan i stället för evangeliets predikan, och detta sammanföll med att fundamentalisterna delvis stöttes ut, delvis själva lämnade samhällsscenen...
så skedde en omsvängning. Oktoberrevolutionen blev också en viktig faktor. Med antikommunismen, och anti-liberalteologin flyttade sig fundamentalismen högerut.
Evangelikalerna däremot anslog en medelväg under perioden 1940-1980, socialt progressiva i många frågor, men försiktiga i metoderna, därefter började de gradvis påverkas av neofundamentalisterna.
Slutsats: Det är viktigt att inte låta sig styras av avståndstagande från hållningar man ogillar, utan att gilla det man gillar, oavsett vem mer som gillar det!
Beröringsskräcken med "liberalteologi" förstör bibeltrogen teologi!
Beröringsskräcken med "liberalteologi" förstör bibeltrogen teologi!
Och detta kan du snart läsa i ett stycke genom @threadreaderapp unroll
