när jag läser tiggeridomen är min första tanke: ger inte ordningslagen alldeles för stor frihet till kommunerna att formulera lokala ordningsföreskrifter? vad säger ni?
två saker förvånar mig - dels att kommuner inte behöver visa hur eller ens att faktiskt ordningsstörning föreligger. de antas bara vara kompetenta av avgöra det, punkt. dels att inte ett tiggeriförbud anses vara en större inskränkning.
att inte passivt få stå och ta emot pengar får väl ändå anses vara en ganska betydande inskränkning av en individs handlingsutrymme? jämför om det skulle översättas till andra sfärer - generelt inte få ta emot gåvor eller välgörenhet.
dessutom om man går till praktiken är ju tiggeri en grupp människors faktiska försörjning. att beröva folk försörjning borde väl också vara något som gör att man börjar fundera på graden av inskränkning?
(ja, givetvis finns det massor med sätt att försörja sig som myndigheterna berövar människor, men då är det ju tydligt definierade värden i spel, ex när det handlar om knarkförsäljning. här handlar det om diffus "ordningsstörning" som öht inte behöver definieras.)
