,
10 tweets,
2 min read
Read on Twitter
Varje gång jag har pratat om mina erfarenheter inom hederskulturen så får jag feedback på att man förstår skillnaden mellan HRV och mäns våld mot kvinnor på ett bättre sätt. Jag tänkte ge det ett försök, till att få alla förnekare av HRV en chans till att förstå med denna tråd:
Jag har bott i Sverige sen jag var sju år. Har blivit ”uppfostrad” till att omfamna svenska kulturen. Jag blev politisk aktiv när jag var 15 år. Vid 16 års ålder drällde det in av politiska uppdrag. Jag blev dock påmind varje dag om att jag är syrian och tillhör en kultur som —>
som inte är ok med att jag är politisk aktiv. Jag hade dock mina föräldrars godkännande och peppning. Ett exempel är: Jag gick tillsammans med min partikamrat till Hemköp för att köpa kaffe. Min släkting såg mig, ringer till min far och skriker i hans öron -
gå och kolla vad din hora till dotter gör på stan! Min pappa fattar ingenting, han ringer mig, jag svarar (inom loppet av fem minuter händer allt detta och jag står kvar på Hemköp). Min pappa frågar - vad gör du? Jag är på Hemköp med Jens för att köpa kaffe, vi har möte om en —>
stund som jag sa till dig? Ja, ok, då vet jag. Sådana samtal fick han titt som tätt. —-> hederskultur. Jag gifter mig vid 19 ålder. Av olika skäl. Mest för att jag trodde att jag hade hittat min drömprins och det största skälet var att jag inte fick flytta ihop med honom om vi —>
inte var gifta. Han börjar misshandla mig fysiskt två veckor efter vårt bröllop och fortsatte göra det i fem år. Varför? För han tyckte att jag sa fel saker, uppträdde på fel sätt och sa saker med höjd ton. —-> mäns våld mot kvinnor.
Jag får nog efter tio år och vill skilja mig. Det tog ett år att göra det. I detta är satt jag på flera förhandlingar med släkten som besökte oss för att få mig att tänka om vad gäller skilsmässan. —> hederskultur.
Min historia är otroligt mycket längre än detta men - Är det tydligare för er som förnekar hederskulturen?
Så här i efterhand, snart fyra år senare så inser jag att även om jag hade sträckt ut en hand för hjälp från samhället så hade jag inte fått det. Den som fick mig att orka och ta mig ur min helvetes sits var min bästa vän, hans stöd i vårt och torrt fick mig att orka. —>
En väldigt deprimerande tanke. Jag vet nu hur kommunen och polisen arbetar med frågan. Hade jag inte haft just den vännen då - så vet jag inte om jag hade levt kvar i skiten.
