Thread by @OHakefelt

Vi närmar oss den slutliga fasen av ett monumentalt maktskifte i #Sverige. Ett maktskifte som pågått sedan 1990-talet, som accelererade under 00-talet och som snart kan nå sin slutpunkt. Det handlar om att de kollektiv som byggdes upp av arbetarklassen under 1900-talet, (1)>>

>för att försvara mindre bemedlade människors intressen gentemot kapitalets intressen, slutligen kommer att ha antingen förändrats och slutat ta till vara arbetarklassens och de mindre bemedlades intressen, eller också försvagats till den grad att de inte kan göra det (2)>>

>på ett verksamt sätt längre. @socialdemokrat s ändrade politiska prioriteringar kan man säga mycket om, men här tänkte jag ta upp den andra stora kollektiva rörelsen för att tillvarata arbetarklassens intressen, @LOSverige. LO har haft både fel och brister, men har ändå (3)>>

>varit en spärr mot att kapitalägarnas samhällsintresse löpt amok på arbetarnas bekostnad. Problemet är att man blivit så fixerad vid stabilitet och samarbete med näringslivet att man inte verkar se när konflikt är absolut nödvändigt. (4)>>

>LO:s styrka ligger i anslutningsgraden. Den har sjunkit i flera decennier men är ändå relativt hög, internationellt sett.
Men nu vill LO utan strid gå med på att försvaga anställningsskyddet för tillsvidareanställda. Man vill göra det för att i utbyte få ett lite bättre (5)>>

>anställningsskydd för visstidsanställda. (Se svaren från Torbjörn Johansson i den länkade artikeln).
Det kan ju låta sympatiskt och alla vill vi ju att folk ska slippa visstidsträsket. MEN förutsättningen för en fungerande lokal facklig verksamhet (6)>>

ka.se/2019/12/11/tor…

>över huvud taget är att de fast anställda sitter någorlunda säkert. Det är många av oss fackliga förtroendevalda på golven som själva upplevt eller sett andra fackligt aktiva jagas för att hitta anledningar att sparka dom, alternativt få dem att säga upp sig själva genom (7)>>

>göra deras arbetssituation så pissig som möjligt. Trakasserier helt enkelt. Men de fackliga som har backning och ork att stanna och kämpa är det åtminstone relativt svårt för arbetsgivaren att göra sig av med, eftersom kravet på "saklig grund" finns, och vad "saklig grund" (8)>>

>innebär är definierat i hundratals AD-domar och därmed svårt att fejka - även om många AG desperat försöker stapla skitsaker på varandra för att försöka bygga upp "saklig grund" mot fackligt aktiva som anses obekväma.
Många av oss fackliga gräsrötter har gått runt med (9)>>

>känslan att vi måste passa oss för minsta snedsteg, eftersom arbetsgivaren antagligen sparar allt de kan för att hitta tillräckligt för att sparka oss. Redan nu. Redan nu finns det folk som passar sig för fackliga uppdrag för de inte har råd att riskera sin anställning. (10)>>

>Hur blir det då om man luckrar upp anställningsskyddet för tillsvidareanställda? Ja många av de mest framträdande och stridbara fackliga företrädarna för LO-förbund lokalt kommer att bli sparkade. Inte uttryckligen på grund av deras fackliga engagemang naturligtvis. (11)>>

>Det kommer att heta att de "har samarbetssvårigheter", "visat bristande lojalitet" eller tusen andra svepskäl. Vi som strider fackligt vet att arbetsgivarna utnyttjar varje lucka i en skriven lag- eller avtalstext till sin egen fördel. Ruckar vi på kravet om "saklig grund"(12)>>

>så KOMMER folk att få sparken för sitt fackliga engagemang. Det är ett faktum. Och om de stridbara fackliga företrädarna försvinner, hur kommer det påverka de som tar över efter dem? Kommer de vara villiga att ta konflikter med arbetsgivaren? Knappast. Det vill säga om det(13)>>

>ens finns någon som vill ta fackliga förtroendeuppdrag efter att tidigare representanter fått sparken.
Och vad händer med anslutningsgraden om den lokala fackliga verksamheten läggs ner eller drivs av folk som inte vågar säga emot arbetsgivaren? Går den upp eller ner? (14)>

>Genom LAS-frågan har Svenskt Näringsliv hittat det perfekta sättet att sätta in dödsstöten mot LO:s relativa (om än försvagade) styrkeposition på svensk arbetsmarknad.
Lyckas man sänka anslutningsgraden inom LO till den grad att organisationen blir mer eller mindre (15)>>

>irrelevant som maktfaktor, ja då har man övervunnit ett av de sista hindren för en total nyliberal hegemoni över den svenska samhällsdebatten och ekonomiska politiken, samt arbetsmarknadspolitiken. Samhällsutvecklingen som skenat i den riktningen i 20 år kommer accelerera (16)>>

>ytterligare. @LOSverige har fortfarande en hög anslutningsgrad, har fortfarande muskler. Jag kan inte förstå varför man inte mobiliserar till strid, utan hellre under hot förhandlar fram en uppgörelse som underminerar organisationens egen verksamhet på golven. Utan den,inget LO.

Läs mer om avsiktsförklaringen här, som LO och företrädare för de förbund som inte ännu lämnat förhandlingarna nu hävdar bara är "Svenskt Näringslivs önskelista", men som div journalister o övriga förbund säger är en gemensam avsförklaring.
#arbpol #svpol
ka.se/2019/12/10/pun…