vad är er take på varför det här provocerar så enormt? kickstarter.com/projects/15067…
en högerfigur får pengar av andra högerfigurer för att skriva en högerbok. det borde vara business as usual, men vänstern går ju verkligen beserk. det måste vara ngt som triggar.
jag har funderat lite i termer om att det provocerar att högern så att säga ger sig in på vänsterns territorium på ngt vis? alltså genom massrörelser och organisering. bilden av högern som en stor massa som hjälps åt utmanar en dels uppfattning om hur världen ser ut.
men det är spekulationer förstås.
också intressant att alla som är kritiska till att ivar drar för tidiga slutsatser redan har förkastat en bok som inte ens är skriven :)
snacka om att det blev diskussion här! tack alla som bidragit!
jag blev nog lite klokare, även om jag fortfarande inte förstår all upprördhet. men en sak är iaf säker - ivar engagerar ngt enormt.
en sak som är viktig tror jag är att fenomenet är nytt. alla nya saker som bara vagt kan antas rubba ngn slags balans eller stabilitet väcker känslor. nya saker är oförutsägbara och upplevs därmed som farligare än de annars skulle uppfattas som.
dvs att en person sitter på svd:s ledarsida och är emot vänsteridéer är bekant. man vet vad det är och att det kanske inte är så farligt. att samma person bara kan säga rakt ut "försörj mig så opinionsbildar jag!" är något helt annat.
sedan finns det en faktor här som jag inte riktigt kan sätta ord på men som jag och @kimthecynic diskuterade. ngt som kanske kan beskrivas som "rockstjärnefaktorn" eller liknande. den provocerar.
det är ungefär samma faktor som gör att vänstern ungefär en gång om året utser "boken som kommer förändra ALLT". en vision om ett totalt populärt genombrott, massornas uppvaknandet. att allt DET ska hända.
och när massa vanliga människor på ett dygn donerar massa pengar är det kanske inte DET men iaf något som påminner om DET. man blir helt enkelt avundsjuk. det är ett minigenombrott.
exempel: om greta thunberg hade samlat ihop en halv miljon spänn för att skriva en klimatbok hade det fyllt dn kultur i månad framåt. det hade setts som en revolution. tecknet på att ALLT nu vänder.
ja, hade detta skett hade thunberg burits i triumf genom spalterna som en återvändande forskningsresande på 1800-talet. extasen över framgången hade dominerat svensk offentlighet för lång tid framåt.
men nu sker det med något så lågt, så simpelt och oviktigt som för en ledarskribent - en tyckare! - med en så gnällig och omodern agenda som att kritisera viss samhällsvetenskaplig forskning i offentlighetens mainstream. sånt gör ont.
(liberaler är jävligt väl vaccinerade mot den här typen av visioner pga de är otänkbara ens som drömmar. vi vet från början att vi aldrig kommer vara populära. en del av oss kanske rentav sökt oss till liberalismen pga outsiders i övrigt.)
en sak jag heller inte tror på: att folk inom disciplinen skulle vara särskilt "rädda" för att bli granskade. där tror jag inte de skiljer sig särskilt mkt från andra forskare. man ogillar förstås att folk som man uppfattar som okunniga har åsikter om fältet, men det gäller alla.
jag tror inte genusforskare är mer ömhudade. däremot kan de precis som ivar uppfatta att deras verksamhet är beroende av vissa politiska vindar.
det här var klokt tycker jag. också min bild, och sådant händer hela tiden utan att topplocket går av halva twitter.
och en sak till angående rockstjärnefaktorn. det här är lite samma sak som när tino sanandaji skrev sin bok och folk började efter ett tag skämta om att den hade varit utlånad så lite. dvs de var väldigt nöjda med att den var impopulär.
(sedan visade sig det där vara fejk, jag ringde till bibblan som hade reffats i artikeln och där tyckte de inte alls att den hade gått dåligt, tvärtom, den hade lånats ut ganska bra för att vara en fackbok.)
men en sak är väldigt intressant oavsett orsakerna till motviljan mot ivar - det visar hur otroligt stark motståndet mot alternativa idéer är i svensk offentligt konsensus. det krävs oerhörd kraft för att förmå slå sig in från sidan.
och det är oerhört fascinerande. för ngn som älskar att nörda ner sig i opinionsbildning finns det hur mkt som helst att tänka på här.
en lärdom är hur jävla viktig personen och individen är när det gäller att övertyga. att en enskild person med namn och ansikte gör det här tror jag är helt avgörande, både för vännernas och fiendernas engagemang.
ibland sägs det att det är personligheten som är det avgörande för det där engagemanget men jag är lite skeptiskt till det. se på alla högerfigurer som vänstern älskar att hata - tino, alice, ivar, per - de är inte särskilt lika. det de har gemensamt är att de utmanar vänstern >
> ganska hårt och konsekvent. men när det gäller personlighet skiljer de sig åt otroligt mycket. tror inte på det där riktigt.
jag är också övertygad om att jag skulle bli ganska hatad om jag blev en profilerad opinionsbildare. det tycker jag mig redan kunna se i de reaktioner jag får i det lilla formatet här på twitter. att tycka annorlunda gör en till en populär måltavla.
jag har - också av profilerade personer som jobbar som ex journalister, universitetslärare eller liknande - blivit benämnd fascist, rasist, nazist och alla ord kring detta fler gånger än jag kan räkna.
och då har jag inte ens åsikter som ens kan fultolkas som rasistiska/nazistiska. jag är anhängare av stor invandring, jag vill inte förbjuda tiggeri eller slöjor, jag är i det närmaste anti-nationalist osv.
nej, orsaken är att jag helt enkelt inte tycker som vänstern. och det gör jag såklart inte, jag är liberal. men bara att säga emot vissa räcker för att de ska lämna argumenten och gå direkt på brännmärkningen.
jaja, det är en parantes. men poängen är att den som avviker tar stora risker.
jag hade faktiskt förmånen att gå på handels under en period då genus var ganska starkt där. då fanns anna wahls grupp där som gav en hel del intressanta kurser.
näringslivet är ju en sektor där genusforskning verkligen kan avtäcka mycket nytt. kön och manlighet är oerhört viktiga begrepp för att förstå hur makt och ledarskap konstrueras där.
mycket av näringslivets inre logik kännetecknas också av begrepp som har viss könslig laddning eller vad man ska säga, som exempelvis konkurrens, rationalitet, ledare, strategi osv.
tja, nu finns ju inte så mkt kvar att "debattera" kring insamlingen. den är gjord och kan inte påverkas. slutsatser inför framtiden? fler högerpersoner kommer säkert ge sig på samma sak. diskussionen om crownfunding som idé kommer kanske att fortsätta. jag skulle önska det.
dvs är det bra/dåligt? hur bör partier och intresseorganisationer tänka? är det politiska utfallet från ett crownfundat opinionsprojekt detsamma som annan finansiering?
bara en sådan sak som att ivar verkligen äger den här grejen själv. han har inget förlag eller tankesmedja eller tidning att tänka på. hur påverkar det utfallet?
