Thread by @Skolinkvisition

För en månad sedan sa jag upp mig och jag har inte jobbat som lärare de första veckorna på terminen utan med andra uppgifter. När jag läser det här känns det som rätt beslut. ”Låter”? Jag hatar tonen som en del använder om skolan. aftonbladet.se/ledare/a/gPM60…

Det är klart som fan att det är ett enormt problem att många elever inte vill gå till skolan. Men den det där raljerande tonläget gör att jag får ont i magen. Under mina 17 år som lärare har jag alltid gjort så gott jag kan. Innebär det att jag alltid lyckats? Nej!

Under de senaste åren dök fenomenet ”hemmasittare” upp. Vi har haft några stycken. Samtliga killar. Samtliga med ett extremt datorspelberoende. Ja, det är ett problem att det inte finns så många specialklasser. Nej, de pojkar vi hade skulle inte ha gått i någon specialklass.

Det är så lätt att ta ett problem i skolan, berätta om ETT exempel ur EN persons perspektiv, och göra en grej av det där det framstår som att skolan suger. Världens lättaste. Men ansvaret man tar på sig när man gör det är några till lärare tröttnar och tänker Fuck this!

Hemmasittare? Skolan suger! Porr? Skolan suger! Fetma? Skolan suger! Hedersvåld? Skolan suger! SMS-lån? Skolan suger! Allt som är fel i samhället inklusive raljerande ledarskribenter? Skolan suger!

Jag blir dödstrött på detta. Som facklig träffar man biprodukten av ”skolansugermantrat”. Människor som gjort allt för att inte suga och såklart misslyckats iom att det i mångt och mycket är samhället och förväntningarna på skolan som suger. Inte skolan.

Man sitter där mittemot mestadels rätt unga lärarinnors tomma och utslitna blickar och försöker förklara att det inte är de som är problemet. Att de aldrig kommer kunna kompensera glappet mellan Anders krav och deras resurser med att jobba ännu mer och ännu hårdare.

Oftast misslyckas man, såklart. För det kommer hela tiden en ny artikel där någon utomstående förståsigpåare hävdar att skolan suger på nått som är viktigt och så kickar stressreaktionen igång i lärare och så ökar de tempot och så kraschar de och går sönder.

Det är så enkelt att säga eller skriva att skolan låter saker ske. Och självklart är det med lärare och rektorer som med alla yrken. Det finns enstaka personer som inte passar för att ha yrket. Som ställer till det för elever och föräldrar. Som medvetet gör fel.

Under mina 17 år som lärare och facklig har jag dock inte träffat på en enda vuxen i skolan som vill ungar illa. Det har funnits bättre och sämre lärare men ingen har ”låtit” elever lida. Jag har däremot träffat många som gått sönder pga att de gjort allt de kan.

Jag vet att bilden varit en annan om man frågat de här lärarnas elever föräldrar. För föräldrar ser och hör oftast bara saker om lärare genom sina barn och nästan aldrig det som sker i klassrummet. Det är inget vidare filter. Som ledarskribent kanske man bör fundera över sånt.

Obs! Jag ska såklart inte göra samma misstag själv och välja ut en händelse för att skapa en generaliserad bild. Just den här ledaren kickade igång något i min lärarsjäl. Andra skribenter som skriver liknande gör det också. Men även detta är resultatet av ett samhällsfenomen.

Det ligger i tiden att lägga allt ansvar för allt på skolan. Politiker gör det. Föräldrar gör det. Såklart inget konstigt om ledarskribenter också gör det. Men tro inte att det på något sätt kommer att göra livet lättare för landets hemmasittande elever och deras föräldrar.

Det kommer att göra det värre. För det leder till att allt fler lärare (och rektorer) lämnar skolan. Istället sätts det in unga och obehöriga i klassrummen. Det gynnar ingen.

Gomorron.