Thread by @johnnyolsson

Idag lärde jag mig att engelskan förr hade en bokstav till. Thorn. þ. Det är alltså det ljud som numera skrivs ”th”. Bokstaven försvann med tryckpressen eftersom tyskarna som gjorde typerna till tryckpressarna inte använde eller ens förstod bokstaven.

På grund av hur bokstaven þ skrevs i dåtida sirlig handskrift var den förvirrande lik Y, så när tyskar tryckte engelska handskrifter ersatte de helt enkelt þ med Y. Detta är upphovet till ”ye” som i ”Ye Olde”.

När engelskan sedemera släppte þ och bokstaven föll i glömska, förändrades också uttalet så ”ye olde” började uttalas som idag istället för ”the old” som det borde vara. Rätt fascinerande.

För att förstå tyskarnas sammanblandning av þ och y behöver man bara jämföra med Vasaloppsbanderollen. Det _finns_ faktiskt en skillnad mellan S och F, men den är så obetydlig att det för oss idag ser ut som fucking F hela vägen.

Och anledningen till att jag kan skriva ut þ åt er är för att bokstaven lever kvar i isländskan. På grund av sitt isolerade läge fungerar Island lite som ett museum, ett fönster till historien. Isländskan släppte aldrig þ, och därför finns tecknet i deras tangentbortslayout.

Det kan också tilläggas att isländskan även har ð som också skrivs ”th” på engelska. Stavelsen ”th” har ju, som ni vet, två olika ljudelser; tonande och tonlöst läspljud. Vet dock inte om den bokstaven någonsin användes i engelskan.

Engelska räknas som ett germanskt språk, men det innehåller också så mycket fornnordiska att vissa lingvister menar att det rent av kan anses vara ett fornnordiskt språk. (Å andra sidan är fornnordiska också ett germanskt språk så…) 🤷‍♂️

Och för att ytterligare komplicera det hela talades diverse gaeliska språk på de engelska öarna. Så engelskan är en salig blandning av germanska, gaeliska, fornnordiska och latin. Vilket förklarar varför språket är så vansinnigt inkonsekvent i stavning och uttal.

Just stavningen av gaeliska är också en modernisering/förenkling. Utifrån uttalet bör det ursprungligen ha haft den här bokstaven: æ. Gæliska.

Men det är lite av en kvalificerad gissning från min sida.

Så. Det var dagens lektion. Språk är fascinerande. Jag fullkomligt älskar hur man kan följa och spåra folks rörelser över världen genom hur de påverkade varandras språk.

Måste rätta mig här. Engelska räknas traditionellt till västgermanska språk. Nordiska språk till nordgermanska. Teorin är att vikingar påverkade engelskan till den grad att det kan anses vara ett nordgermanskt språk.