Min kommun har alltså bestämt sig för att införskaffa en ny digital lärplattform och i veckan fick vi reda på vilken, men det intressanta här är framförallt inramningen och processen bakom för som vanligt finns det stora klyftor mellan inköpare och användare.
OBS! Eftersom vi vanliga lärare har begränsad insyn i hur införskaffandet går till så blir det lite gissningar nu, baserat på hur det fungerat tidigare och den bild som jag fått från personer som varit mer delaktiga.
Kommunen bestämmer sig i alla fall för att det är dags för en ny lärplattform. Vem som bestämmer detta och vad det grundar sitt beslut på är högst oklart. Några personer på varje skola bjuds in som representanter för verksamheten. Hur dessa väljs ut verkar rätt godtyckligt.
Dessa personer antas representera personalen, men har egentligen ingen skyldighet att förankra sina åsikter hos lärare och skolpersonal eller ens ha någon kontakt med oss. Diverse rektorer bjuds in för att ge sitt perspektiv.
Rektorerna vill att alla lärare ska vara mer tvingade att använda lärplattformens funktioner på ett visst sätt, något som verkar skapa motsättningar mellan dem och de som ska vara någon slags personalrepresentanter. Kompromissen blir att en del blir tvingande, en del frivilligt.
Varför vissa saker ska vara tvingade och vissa frivilliga vet vi fortfarande inte och det är fortfarande inte så att de som främst ska använda lärplattformen fått något att säga till om utan vi vet bara att vissa saker måste vi göra och vissa saker ska vi helst göra.
Förutom konflikten mellan rektorer och representanter från skolpersonalen uppstår även en konflikt mellan förvaltningens IT-sakkunniga, kommunledningskontorets IT-sakkunniga och det kommunala IT-bolagets IT-sakkunniga. Alla vill styra projektet i sin riktning.
Efter många turer som vi andra bara kan gissa omfattningen av presenteras valet av lärplattform som ett faktum av de personer som valts ut för att representera skolpersonalen. Det görs genom en generisk presentation med väldigt få konkreta detaljer och mycket teknikoptimism.
Vi får veta att eftersom Uber inte har några bilar och Amazon inte har några lager är det viktigt med digitalisering. Därefter får vi veta att den nya lärplattformen inte ska ersätta någon annan plattform eller något annat verktyg vi använder utan komplettera dem.
Här kan jag skjuta in att vi alltså har ett system för att sätta betyg, ett för att hantera frånvaro från eleverna, ett för att hantera vår egen frånvaro och ytterligare ett för att dela information med eleverna. Flera av dessa system kan redan ersätta varandra men gör det inte.
Vi får också veta hur mycket lättare det nu blir att dela information med elever och vårdnadshavare om resultat, prestationer och planering i våra olika kurser. Underförstått blir budskapet att nu finns det inte längre några ursäkter att inte konstant producera denna information
Vi får veta att det finns skall-krav och bör-krav och man behöver inte vara ett geni för att räkna ut att den som inte följer dessa krav sannolikt riskerar skäll ifrån rektor och antagligen också en sämre löneutveckling. Exakt vilka kraven är får vi dock inte veta.
Vi får en kort bild över den ganska omfattande organisation som dragits ihop för att hantera detta projekt och kan snabbt konstatera att skolförvaltningen i alla fall inte verkar ha personalbrist.
Som slutkläm nämns att framtida förstelärare bör ha ett digitaliseringsfokus och att förvaltningen söker ett antal testpiloter från varje skola som ska lära sig mer under våren och sedan hjälpa resten av personalen under i höst när allting ska vara igång.
En sann historia från verklighetens skola! Låt oss dock stanna upp och konstatera några viktiga saker här.
1. Digitaliseringen är en till stora delar centraliserad och centralstyrd process i många organisationer, även skolor. Visst finns det sätt att skapa någon form av skenpåverkan från verksamheten, men i praktiken är det mesta toppstyrt.
Jag har tidigare redogjort för att varken jag eller mina kollegor haft någon större påverkan på någon av de IT-relaterade frågor som påverkat vår verksamhet under mina 13 år som lärare, vare sig det handlat om lärplattformar eller inköp av teknisk utrustning.
Samtidigt är det ute i verksamheten som digitaliseringen ska implementeras och det är här verktygen ska användas. Ingen större hänsyn tas heller till de bristande kunskaper som finns både hos elever och lärare.
2. Om hela processen är styrd av aktörer utanför skolan hur påverkar detta då de krav som ställs vid upphandling, inköp och avtalsskrivning? Risken blir stor att den produkt som faktiskt köps in är mer av ett kontrollverktyg för den offentliga förvaltningen än ett lärverktyg.
Verktyget säljs kanske in som något som ska underlätta för lärare och lärande, men de personer som beställt den ska själva inte använda den på det sättet och har begränsad förståelse för den faktiska användningen.
3. Digitaliseringsfrågan är prestigefylld, diffus och involverar mycket pengar och personella resurser. Därför blir det lätt en dragkamp mellan olika delar av den kommunala organisationen som alla vill styra över den eller åtminstone vara delaktiga.
Detta leder till ytterligare komplikationer och att den faktiska slutprodukten fjärmas ännu mer från de personer som förväntas använda den. Plus att det lätt leder till att kommunen bygger upp en onödigt kostsam central förvaltning där alla har sina egna IT-experter.
4. I slutändan verkar mycket av digitaliseringssatsningarna bygga på väldigt lösa grunder och ganska slappa resonemang som få verkar resonera djupare kring. Frågan är uppenbarligen inne, pengar och krav på implementering finns så då verkar kritiskt tänkande plötsligt onödigt.
Bara själva vetskapen om att det finns stora, internationella IT-företag verkar räcka för att även en helt vanligt svensk kommun ska öppna plånboken i hopp om att bli effektivare och vara en del någon form teknikunder.
Slutsats: Allt detta öppnar upp för ett enormt resursslöseri och riskerar att leda till allvarliga former av korruption. Det finns en uppenbar risk att en liten grupp kommunalt anställda nyckelpersoner i praktiken har makten över mångmiljonsatsningar i fråga som...
...uppfattas som extremt aktuell, angelägen och viktig, men där det också saknas en tydlig bild av vad som ska uppnås, vad verksamheten egentligen behöver och hur man ens ska mäta om dessa krav uppfylls. Dessutom sker detta i organisationer där många inte kan särskilt mycket...
...om just de frågor som många uppfattar som så angelägna. Vet förvaltningschefer och ansvariga politiker själva vad de vill ha eller vad de kan få på ett mer konkret plan eller utgår de bara ifrån tidsandan, techföretagens egen marknadsföring och fromma förhoppningar?
