Den strukturella rasismen genomsyrar allt. Det betyder att även i ett samhälle där en person har en teoretisk tillgång till sin egen grupps historia, så är det den normativa gruppens inställningar som först måste bearbetas och påverkas för att en faktisk förändring skall ske.
Medlemmar av majoriteten kommer inte att sluta att medvetet eller omedvetet låta sig gynnas av strukturella handlingsmönster som samtidigt missgynnar medlemmar av minoriteten, bara för att exempelvis läroplanerna i den svenska skolan skrivs om.
Ta kursplanerna som reglerar modersmålsundervisningen för oss samer. Trots ett antal omskrivningar som i teorin gynnar samiska barns tillgång till sina språk, så har dessa i praktiken ingen effekt, om inte också viljan att förändra redan finns där hos våra kommunpolitiker.
Så länge skolan är kommunal, så är det svårt att förändra attityder. I dagsläget är det möjligt för enskilda politiker att utifrån sina egna fördomar verka för att diskriminerande strukturer gentemot samer och andra icke-normativa grupper i samhället bibehålls.
Att det är möjligt för vissa kommuner att kategoriskt förneka samiska barn deras lagstadgade rätt till modersmålsundervisning utan större problem, och att undervisningstiden skiljer sig med i flera fall med över 400 minuter per månad mellan kommuner, bekräftar detta påstående.
Strukturell rasism genomsyrar hela samhället, och därför räcker det inte med sporadiska ansiktslyftningar i läroplanstexterna för att rasismen skall försvinna.
Det finns otaliga skrivelser i dagens läroplan som stöder ett fokus på samisk kultur och historia. Det samiska kan redan idag genomsyra det svenska skolväsendet, men gör inte det på grund av rasistiska strukturer, snarare än enstaka läroplaner.
Dagens elever kommer aldrig att lära sig om oss samer, om inte också deras lärare har kunskaper om oss. Snarare än att se över kursplaner och skollagar handlar det alltså om att påverka de olika universitet som erbjuder lärarutbildningar.
