Det störiga med att se rubriker om urstark svensk tillväxt eller att risken att utsättas för våldsbrott är rekordlåg är att det enbart känns som försök att slå tillbaks från vansinneshögerns skrin om att Sverige går under. Saknar det där med nyanser.
Det är lite som jag kände tidigare när jag var redaktör för en tidskrift och det inte gick att kritisera tidskriftsstödets utformning för då skulle det enbart bekräfta vansinnesmoderater som ville lägga ned stödet helt.
Det här är fördummande för debatten. Det gör allt så polariserat att det antingen är problemfritt eller korrupt och trasigt. Man kommer inte åt de verkliga problemen. Debatten blir helt fördummad. Och då känner väljarna sig också förda bakom ljuset.
Men så länge som den enda förklaringsmodell som erbjuds på precis alla samhällets problem är invandringen. Inte att vi till exempel lever i ett samhälle där vi allt mer glömmer bort vad ordet solidaritet betyder både ekonomiskt och värderingsmässigt.
Det är en extremt effektiv spärr för att till exempel kunna föra en rimlig diskussion om fördelningspolitik om den grupp som ska driva den diskussionen hela tiden måste låtsas som att allt är perfekt för att inte det som fortfarande fungerar ska rasa.
Med lite tur kan skogsbränderna åtminstone föra det positiva med sig att medierna tvingas släppa sin favoritboll "invandring" till förmån för den betydligt mer komplexa och helhetsberoende klimatfrågan i valrörelsen.
Men det kommer väl också kollapsa i idiotdebatter om identitetspolitik och genusutbildningar. Och då är vi tillbaks där allt började igen. Det här är inte bra.
Det här tar oss inte framåt. Det går inte att föra en diskussion om vad det är för land vi vill leva i i framtiden om ena halvan låtsas att nationens undergång är här och andra halvan tvingas försvara sig med att vi lever i en utopi.
De enda som vinner något på den här debatten är de som förlorar på en fortsatt diskussion om skola, vård, välfärd och hur vi alla ska bidra till samhället. Alltså de rikaste.
Nå, slutrantat om detta.
