Jag tänkte göra en rant om hur lättlurade vi är, vi går på så mycket skit för att allt "ser" normalt ut. Jag tänkte tala om min bästa granne som jag hade tidigare.
Vi bodde i ett radhusområde med idylliska röda tegelhus med fina gårdar. Där fanns alla sorters skvallerkärringar och skvallergubbar. Den elaka gubben, den surriga tanten. Den där som alltid spelade så hög musik för hela gården kl. 5 på morgonen. Ja ni vet så som det brukar vara
Vi hade en superbra granne som bodde med sin fru och sina två barn, en flicka och en pojke. Pojken gick i min sons klass och var en sådan där superbra barn som var snäll och hjälpte till ovanligt mycket hemma. Mamman var schizofreni, så ibland blev det knas.
Mamman var snäll och trevlig men kunde ibland få utbrott och skrika åt grannarna att vi spionerade och en gång så var hon på en granne och sa att hon blev våldtagen av sin man. Grannen som den som bodde närmast de, funderade först men tänkte att det var nog diagnosen som talade.
Hon flyttade efter något år från sin familj och bodde själv en bit bort. Ibland såg vi henne på bussen hejade men hon verkade alltid vara förvirrad nu (ja jag vet inte direkt något om hur schizofreni fungerar). I alla fall så flöt åren förbi.
Mannen var alltid trevlig och hejade och pratade och hade alltid ett gott ord över. Stod och målade staketet en dag och såklart kom han över med en pensel och hjälpte till. Det var min kanongranne. Inget skitsnack om andra, trevlig och glad.
Barnen var väluppfostrade och hjälpte alltid till hemma. Fast en sak var underligt dottern som började komma upp i tonåren såg inte längre ut som en tonåring, hon var ofta oborstad, gick i gamla utslitna kläder och uppförde sig som den nya mamman i familjen.
Ibland var det hon som hämtade sin bror hemma hos oss, men från att vara den tjattriga glada tonåringen hon var tidigare så var hon nu ofta tyst och tittade ner för att slippa prata med oss. Sonen dyrkade sin pappa som var en riktigt MAN.
Pappan gjorde allt en man skulle och vi grannar var väl inte sena att hålla med, han var ett riktigt bra exemplar för hur en man ska vara. Tills bomben slog ned.
En dag kom polisen och hämtade pappan och vi grannar eller jag var då egentligen en fd granne som flyttat något år innan. I alla fall så efter att mamman hade flyttat så tyckte mannen att dottern kunde väl lika gärna få vara hans nya flickvän och mor till sonen.
Så under flera år hade denna superbra mannen utnyttjat sin dotter för att ha sex och när hon inte velat så hade han bestraffat hennes bror med att vara elak mot honom. Flickan som var 20 år när det uppdagades hade talat om för sin pojkvän som fick henne att gå till polisen.
Mannen erkände på en gång vad han hade gjort. Men kvar lämnade han en sönderslagen familj där en dotter som mådde asdåligt en son som hyllat sin far som inte alls tyckte om sig själv hur han hade agerat och en mamma som varnat men ingen lyssnat i alla fall på våldtäkt mot henne.
Så vi är så jävla lättlurade! Din granne, din släkting, din vän kan framstå som en helylleperson men i slutändan vara ett kräk! Så nästa gång någon varnar så ska du nog lyssna på vad den personen har att säga!
För egen del känner jag mig så lurad, på vad han verkligen var.
För egen del känner jag mig så lurad, på vad han verkligen var.
Hans barn har gått vidare i alla fall och verkar ha det bra och pappan är stämplad som sexbrottsling, dock vet jag inget om mamman hoppas att det gått bra med henne med.
Unroll @threadreaderapp
