Thread by @thorneby

Intresserad av ett resonemang* om finansiering (ersättningsmodeller) vs prioritering vid sjukvård?
Häng med i så fall. Det blir kul**!
[tråd]

(* ja, det är förenklat)
(** eller, nja, nej, kanske inte just kul)
>

1. Finansiering genom fast summa per individ/patient (s k kapitation);
Fördel: kostnadskontroll, incitament för effektivisering och behovsprioritering.
Nackdel: ju mer du gör desto större ekonomisk förlust, låg tillgänglighet.
>

2. Finansiering genom rörlig ersättning per insats (s k prestation);
Fördel: hög tillgänglighet, kostnadsneutralt att producera mer.
Nackdel: skenande kostnader (om kostnadstak saknas), incitament för ineffektiv (eller onödig) vård.
>

3. Prioriteringsordningen gör gällande att utöver svår akut sjukdom skall vård av personer med nedsatt autonomi och vård av svår kronisk sjukdom ha företräde till vård (I). Även bl.a prevention och rehab (II).
>

Nuvarande dominerande ersättningsmodell för det högst prioriterade vårdinnehållet (I+II) är kapitation.
Typexemplet är vårdvalsmodellerna för primärvård (innefattar eg grupp I-IV).
>

Typexempel för prestationsmodellen (utan kostnadstak) är fristående digital utomlänsvård, som (nästan) uteslutande sysslar med prioritetsgrupp III+IV.
>

I själva finansieringen har man alltså valt att gynna hög tillgänglighet med obefintlig kostnadskontroll för de lindrigast sjuka,
medan vårdgivare för de med högst prioriterade behov får en godtycklig, fast summa som skall täcka ”allt” oavsett faktiskt vårdbehov.
>

Ett tankeexperiment: det borde kanske vara tvärtom.

Prestationsersättning, hög tillgänglighet och god kostnadstäckning för vård av de sjukaste;
kapitationsersättning, incitament för god prioritering och kostnadskontroll för de friskaste.

Sjuk idé, jag vet.

[end of rant]