Jag tvekar aldrig att ta tillfälle att upplysa mina utilitaristiska vänner att de borde tänka om och tänka rätt. Men credit where credit is due! Här är en kort och improviserad tråd om utilitarismens förtjänster. 1/n
Utilitarismen har utgjort ryggraden i etiskt tänkande i ett och ett halvt århundrade. Det går inte att praktisera etik utan att på ett eller annat sätt förhålla sig till utilitarismen och dess idéhistoria. Företrädarnas bidrag till utvecklingen av modern etik är ovärderliga 2/n
… och måste studeras noggrant av alla som gör anspråk på etisk kompetens. Utilitarismen har i min mening varit lika viktig för modernt etiskt tänkande som den aristoteliska dygdetiken dessförinnan. Man måste inte vara utilitarist eller aristoteliker för att se sådant värde. 3/n
Utilitarismen har också substantiella förtjänster. Ett exempel gäller opartiskhet i moralfrågor. John Rawls utvecklade sitt tankeexempel om okunnighetens slöja för att tvinga bort det partiska egenintresset ur moralens ekvation. Men utilitarister kan påpeka att varelsen 4/n
… bakom slöjan som Rawls föreställde sig är misstänkt lik oss själva: varelsen är en rationell förnuftsvarelse. Varför ska vi ha moraliskt företräde? Riktig opartiskhet i moralfrågor, kan utilitaristen säga, förutsätter opartiskhet i »intresse«. Vad är moraliskt intressant? 5/n
Svaret att "lycka" eller "nytta" eller "preferenstillfredsställelse" och andra värdeteorier som utilitarister ansluter sig till är ett oerhört bra svar på den frågan. Och svaren är opartiska. Det spelar ingen roll vilken »varelse« som är lycklig om lyckan görs till måttstock. 6/n
Ytterligare en förtjänst är att utilitarismen implicerar en slags objektiv vetenskaplighet i moralfrågor. Teorin att moral ska förstås med stöd i ett riktighetskriterium – "maximera lyckan" – gör moralen kvantifierbar! Mängden lycka kan faktiskt mätas! 7/n
Försök göra det med "mängden plikt" eller "mängden dygd". Andra moralteorier ligger steget efter utilitarismen om det anses vara värdefullt att besvara moralfrågor med stöd i objektivt mätbara enheter. Utilitarismen vetenskapliggör etiken. 8/n
Därtill är utilitarismen potent i vissa frågor där andra inte är hjälpsamma. Många tycker exempelvis att det borde gå att skilja olika tillstånd-i-världen (states of affairs) där det inte finns några agenter eller beslut att utvärdera. Ta till exempel en värld som befolkas av 9/n
… djur utan människans kognitiva förmågor. Är den bra eller dålig? Kant kan inte svara, inte Aristoteles heller. Men utilitarismen kan! Det är bara att mäta mängden lycka. Därför kan utilitarismen göra en moralis skillnad mellan exempelvis krita- och jura-perioderna. Om man 10/n
… anser att det är viktigt är utilitarismen förtjänstfull. Slutligen (för den här gången) är utilitarismen jäkligt enkel. Hur svårt ska det vara egentligen? Utilitarismens påbud kan memoreras och praktiseras med tio minuters träning. Försök det med Kant! 11/n
Inget av detta övertygar mig om att utilitarismen är riktig. Jag tycker fortfarande att (1) utilitarismen ger substantiellt fel svar i kritiska moralfrågor och (2) att hela teorin tar fel ansats till moralen som domän av livet. Men credit where credit is due. 12/12
