det blir alltid lite fånigt när politiska motståndare ska ge "råd" till olika politiska partier men en sak kring socialdemokraterna har förvånat mig. varför satsar de inte mer på "normal" socialdemokratisk praktisk politik?
som det nu tycler jag det finns flera olika - sinsemellan oförenliga - linjer i socialdemokratins utveckling. det finns ett popprogressivt arv av symbolpolitik som nått vägs ände, det finns den populistiska suhonen/greider-linjen som riskerar spränga partiet >
> och tömma det på regeringskraft och det finns löfvens passiva förvaltarlinje som innebär ungefär rör så lite som möjligt men det som görs kan lika gärna vara dåligt och fokuera på att säga att m och sd är dåliga.
men säg en socialdemokrati med praktiska reformer för att vrida tillbaka utvecklingen. gratis tandvård, byggsubventioner, snabbtågsutbyggnad osv finansierat med fastighetsskatt, höjd moms, ökad statlig inkomstskatt. men i lagom mängd, inte 100 miljarder från ett år till annat.
jag tror inte alls att en sådan politik skulle vara bra för sverige, men jag tror att den skulle kunna samla en hyggligt stor väljarkoalition. kanske inte 45 procent men inte heller 25 som idag. en slags reell, lagom socialdemokrati.
kan inte partiet samla sig kring något liknande? eller är det arvet efter nya moderaternas framgångar som gör att man inte vågar överge radhusmitten?
min poäng: greider/suhonen-linjen att försöka återbefolka höger/vänster-dimensionen är i grunden klok, problemet är att de liksom de flesta andra företrädare för den är för retoriska, för radikala och för diffusa.
väljarna går inte igång så mkt på tufft tal om att sätta åt kapitalet, däremot har många av dem kanske inget emot att ge lite mer pengar till politikerna, bara de blir ompysslade.
men för en sådan politik måste man ju göra grundjobbet. policyutveckling. sätta sitt folk framför excelsnurror snarare än härja mot sd på sociala medier. försöka formulera en socialdemokratisk socioekonomisk politik för nutiden, inte greiders älskade 70-tal.
