Thread by @LenaBreitner

Den 29 september invigs Cityringen i Köpenhamn. På åtta år har en nordisk huvudstad lyckats med att bygga en linje med 17 stationer. Det vete sjutton om vi hade lyckats med i Sverige.
m.dk/nyheder/cityri…

Visst, den första Metron i Köpenhamn hade vissa logistiska problem under byggtiden, och kostnaderna kan vi också diskutera. Men det är tiden jag tänker på. Tiden. Tänk att det kunde gå så snabbt från beslut till verkställighet.

Likadant var det ju med Öresundsbron. Danskarna var färdiga med sina landanläggningar 6 månader före invigningen av bron. Själva är vi nu 19 år efter invigningen ännu inte färdiga med våra landanläggningar.

Citytunneln var ju en del av landanläggningarna, och den invigdes 2010 (alltså TIO ÅR efter invigningen av Öresundsbron)

Vi bör också se sträckan Malmö-Lund som Öresundsbrons landanläggningar. Betänkt att den byggdes 1856 som enkelspår. Den blev dubbelspår 45 år senare. Ni läser rätt: Vi har ett 1800-talsdubbelspår mellan Malmö och Lund!

Nu bygger man alltså ut till fyra spår, som ska vara klart år 2024. Det har alltså gått 45 år från 1 till 2 spår. Och det kommer att ta 123 år från 2 till 4 spår. Tänkvärt!

Sveriges viktigaste matarjärnväg till och från kontinenten kommer att få fördubblad kapacitet efter 123 års funderingar och blir alltså 4 spår 24 år efter att Öresundsbron invigdes.

Vad ÄR då problemet med Sverige? Många. Ett av dem är att infrastruktursatsningar görs till politiska plåster på såren. Staden XX i Sverige förlorar fabrik/massa jobb. Plötsligt rycks viktiga infrastruktursatsningar bort från andra regioner, för Staden XX ska få rondeller e dyl.