Varför gör helt enkelt inte Sverige som alla andra länder och smäller till med statens auktoritära hand mot Corona? Många verkar längta efter det. Vad är det som håller emot? Jag har en idé. Spoiler: Det handlar noll om risk eller politik. ->
För det första, detta handlar inte om det vi kallar Risk Assessment. Alla länders experter har kollat på samma info och gör ungefär samma bedömning om sannolikhet, magnitud, osäkerhet, etc. Lägg inte upp halvbakade artiklar här. Jag har sett dem. FHM har GARANTERAT gjort det. ->
Ni kan vara lugna för att FHM har ett stort och nära utbyte med andra smittskyddsmyndigheter i Europa. Ni kan var lugna över att de har bättre info. Det är deras jobb. Sedan behöver man inte hålla med i alla fall såklart. Men du har inte tänkt på nåt de inte har tänkt på. ->
Så detta handlar inte om vetenskapen, inte egentligen. Osäkerheten är samma överallt. Det handlar om nästa fas, den vi kallar Risk Management. Detta är fasen där beslut fattas om vad vi ska göra. Inte debattera detaljer i underlaget. Bestämma oss för vilka åtgärder vi ska ha. ->
Det är nu det blir intressant, tycker jag. Kunskapen om Corona är generellt spridd och känd. Alla länder tar liknande åtgärder baserat på den. Men de är olika i omfattning och syn på staten och individen. Sverige sticker ut, om än kanske inte så mycket som vi tror. Varför? ->
Jag tror det handlar om kultur och att det går till själva kärnan på det vi så ofta pratar om men aldrig lyckas definiera alls: Den infernaliska svenskheten. Och jag tror det handlar om nobelpristagaren Richard Thaler. ->
Sverige är ett land som klarat sig undan kriser (nåja) och krig. Det hålls ofta upp i debatten som att det gjort oss veka och svaga. Ovilliga att ta i med hårdhandskarna när det behövs. Jag tror tvärtom. Inte om att det definierat oss, för det har det. Men om det andra. ->
Avsaknaden på konflikt och den stabila resan uppåt, kanske i kombination med det där Weber skrev om i The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism, har gett oss en unik möjlighet att bygga ett samhälle i skymundan, i lugn och ro. ->
Vi har förvaltat det väl, får man säga. Vi har rört oss i en riktning där fler människor har möjlighet att göra vad de vill med sina liv än på de flesta ställen. Vi har gjort det genom montera ned gamla auktoritära system. Och genom att låta bli att ersätta dem med nya. ->
Vi har jobbat med incitament istället för att peka med hela handen, i allt från barnuppfostran till välfärdssystem. Vi jobbar mycket mer med att folk ska välja en viss riktning än bli hänvisade till den utan alternativ. Se på föräldraförsäkring, exv. Ett utmärkt exempel. ->
Det är det här som Richard Thaler skrev om tillsammans med Cass Sunstein för några år sedan i den mycket uppmärksammade Nudge. "Libertariansk paternalism", som Sunstein har kallat modellen dragen till sin spets. ->
Skäll inte. Tvinga inte folk. Få dem att förstå och välja själva. Den synen genomsyrar hela det svenska samhället på ett sätt jag inte sett någon annanstans. Och jag har ändå bott på rätt många ställen och läst rätt många böcker. Jag tror kanske det är det som är svenskheten. ->
Och jag tror att vi istället för att slänga den överbord och betrakta oss själva som naiva nu ska göra det vi gör bäst: Lita på att vi fixar detta genom att vara oss själva. Genom att inte höja rösten eller peka med hela handen. Genom att helt enkelt bara vara svenska.
