Thread by @Shadilly

Jag vet att ni håller på med svart och vitt, för eller emot och antingen eller.
Jag har inte råd med det, eftersom jag berört ämnet övergrepp inom BDSM på riktigt, inte som teori eller underhållning.
Och jag vet ärligt talat inte om det är lönt, för ni kommer alla bli besvikna.

Men jag har också läst 50 shades, och för protokollet så hatar jag den.
Att som BDSM-utövare använda den boken som mall för någon slags relation alls är att som normhetero snida sitt äktenskap efter kioskromantik från 60-talet.
Utöver att den litterärt är en skymf mot intellektet

50 shades är inte skriven av en BDSM-intresserad utan det är fan fiction om vampyrer, där BDSM används som en exotisk kittlande ingrediens och beskriver författarens fantasier om hur ett sådant förhållande går till.
Boken är skit, men visst, jag förstår att den är populär.

Jag har en oändlig mängd saker att säga om skräpet, så låt oss inte fastna där. Två viktiga saker gäller dock denna bok:
1 Den har fått många som haft BDSM-fantasier, och inte känt igen sig i porrens spegling att identifiera sig. Vilja leva ut både fetischism och BDSM.

2 Den har i egenskap av vitt spridd, och omtalad blivit ett problem, då människor som ännu inte är helt på det klara med vad de vill, har blivit inspirerade och då gärna vill reproducera det.
Eftersom relationerna i boken är dysfunktionella är det rent olämpligt.

Men BDSM är inte så enkelt som en kvinnoförtryckande mekanism.
Inte bara för att det finns en mängd sexuellt undergivna män. Inte heller enbart för att det finns dominanta kvinnor.
Alla sexuellt undergivna vill inte ha smärtinslag.
Alla som dominerar vill inte ha motstånd.

Alla masochister vill inte ha sexuell aktivitet kopplat till smärtsessionerna. De vill inte ens ha vilken smärta som helst.
Det finns preferenser vad gäller typ av smärta, plats på kroppen, redskap, med eller utan rollspel.

Alla som vill ha maktförskjutning vill ha det på olika sätt. Inom olika områden. Hårt avgränsade eller löst. Bara sexuellt, inom vissa aktiviteter. Sexuellt inom alla aktiviteter. Inte alls sexuellt, men socialt.
Somliga vill överlämna all makt inom alla områden.

Inte ens vad gäller bondage är det lika. Vissa vill inte alls vara rörlighetsbegränsade, utan vill ha dekorativa kroppsbindningar eller selar med remmar där de fortfarande kan använda armar och ben obehindrat.
Andra vill ha blanka skor de inte kan gå i.

Många använder rep meditativt. Utan våldsinslag, utan rollspel med tvång, utan sexuella aktiviteter. Med eller utan kläder. Allt från att vara bunden i en bekväm och vilsam ställning, till en fysiskt utmanandet där musklerna ansträngs.
Ibland med ögonbindel och hörselkåpor.

Andra använder rep, remmar eller bojor för smärtupplevelser. Hårda bindningar som lämnar blåmärken, smärtsamma ställningar eller långvarigt bondage.

Ytterligare andra vill bara bli fastbundna i sängen av sin partner när de ska ligga. Handbojor i sänggaveln, läderremmar eller rep till sängstolparna.
Inga långdragna repsessioner, konstfärdiga dekorativa knutar utan enkelt.

Och alla dessa olika preferenser kombineras och varieras. Med olika partners, antingen vid parallella förhållanden, eller när det tar slut och man träffar en ny. Vid olika skeden inom samma relation.

En del är både dominanta och undergivna.
Det kan man vara med samma partner, med olika parallella partners eller så lever man inte ut sin ena sida alls så länge man har ett monogamt förhållande med någon som bara är undergiven eller dominant.

Jag har träffat människor som utsatts för övergrepp under BDSM-flagg, det är kvinnor såväl som män, och det har varit både i situationer där de dominerats eller dominerat. Av partners och personer utifrån.

Man begår ett grovt misstag om man påstår att BDSM-utövare generellt bortser från patriarkala normer, sexism, förtryckande mekanismer och fostrade traditionella könsroller.
Detta diskuteras, analyseras, vrids, vänds och kritiseras hela tiden.

Det betyder inte att det saknas empatilösa svin av alla kön på BDSM-scenen. De finns naturligtvis där också, precis som de finns på din arbetsplats, på din skola, i din bekantskapskrets och din släkt.
Det är en del av människosläktet som är funtade på det sättet.

Det är också ett semantiskt problem att benämningen "sadist" är språkligt korrekt både vad gäller en som tycker om att tillfoga smärta under samtycke och sexualsadister med psykiatriska diagnoser som inte är intresserade av samtycke.
Detta trots att det är två vitt skilda saker.

Precis som det är väsenskilt att ett heteropar under samtycke och kärlek ligger med varandra och en våldtäktsman våldtar en kvinna.
Även om det är penis i vagina i båda fallen är det inte alls jämförbart. Ändå talar vi om sexbrottslingar fortfarande, trots att det inte är sex.

Jag har flera gånger hört människor använda just detta som argument för att sadister per definition är psykiskt sjuka, eftersom det heter likadant.
Men det är en rest ifrån en tid då all sexuell aktivitet som inte resulterade i barnalstring inom äktenskapet patologiserades.

En dominant heterosexuell man söker inte en kvinna att ge smisk, utan en masochist som vill ha smisk.
Samtycket är avgörande för om det är upphetsande eller inte.

Alla dominanta män jag träffat på som brustit i respekt mot dominanta kvinnor eller deras undergivna har på ett eller annat sätt figurerat i övergreppssituationer.
Min empiriska erfarenhet är att det är ett lackmustest.

Självklart finns det förövare som kamouflerar sig som seriösa BDSM-utövare. Precis som i vaniljvärlden. Några utger sig för att vara engagerade mot övergrepp och pekar ut personer och varnar för dem.
Den strategin är gångbar för att locka till sig nya och osäkra personer.

De som inte riktigt vet ännu vilka fantasier de vill realisera och vilka som är bäst att låta vara just fantasier är enklare att gaslighta.
"Ja, men det var ju vad du ville"

De som inte landat och är trygga i sin roll kan lättare manipuleras.
"Jaså, men protesterar du är du ingen äkta undergiven"

Sexualitet är en stark kraft, och om du är nöjd och tillfreds med ditt sexliv är det kanske 10% av din relation, fungerar det inte är det 90% sägs det ibland. (Detta är bildligt, ej statistik)
Om du har en längtan och ett begär kan det bli allt du tänker på.

Den räddande riddaren som våldtar bakom fördragna fönster är dock inget som är förbehållet BDSM. Det är en manipulativ strategi för att enklare komma undan med sina övergrepp och hitta lämpliga offer. De finns på vaniljarenan ockå.

Men är BDSM opåverkat av stereotypa könsroller, sexism, patriarkalt förtryck och snedvriden kvinnosyn?
Naturligtvis inte, eftersom samtliga utövare kommer från vårt samhälle där detta är närvarande. Det vore märkligt om det fanns en grupp som aldrig påverkats av det.

Undergivna män tex vågar inte alltid så långt att de lever ut på grund av risken att bli outad, och dominanta kvinnor får uppfinna sin roll själv om de inte är bekväma i den begränsade stereotypen av läderkvinnan med oxpiska.

Absolut förekommer också självskadebeteende, där man aktivt söker efter människor som ska överträda ens gränser, reproducerar en våldtäkt för att ge en slags känsla av kontroll, eller bara har ett destruktivt beteende.
Men det är inte den genomsnittliga utövaren.

Min upplevelse är att det vanligaste när det gäller undergivna kvinnor är att man haft fantasier av BDSM-karaktär sedan det sexuella uppvaknandet, men inte valt eller känt att det varit möjligt att leva ut dem. I 30-årsåldern, när man blivit tryggare vill man utforska.

Här ställer de stereotypa könsrollerna till det ibland, många frågeställningar har jag följt där kvinnor vill bli dominerade men inte berätta för sin partner hur, för då "blir det inte på riktigt"
Just detta lämpar sig inte för överraskningsmoment, men det kan vara svårt att se.

Men finns det några problem med att bestämma sig för att dominanta män per definition är illvilliga rövhål och undergivna kvinnor är förvirrade offer för patriarkalt förtryck i högre grad än kvinnor i allmänhet?
Det gör det, och här är ett par.

Det ändrar ju inte de sexuella tändningsmönstren att utomstående bestämt att du är lite dum i huvudet. Den undergivna masochisten vill fortfarande bli dominerad och ha smisk.
Men uppfattningen att det inte går att sätta gränser blir validerad. Gissa vilka som tjänar på det?

Kvinnor som bemöts med hemsnickrade teorier om internaliserat kvinnoförtryck vid ett BDSM-övergrepp kommer inte kunna bena ut vad det var som hände och bearbeta det.
Diskussionen kommer handla om att det är fel på kvinnan istället för övergreppet.

Att utmåla alla sexuellt kompatibla partners som sinnessjuka katastrofer i antågande sätter dig i positionen att antingen avsäga dig din sexualitet eller acceptera att bli utsatt för övergrepp, eftersom det är något du kan förvänta dig.

Och gissa vilka som tjänar på det?
De kvinnor som ringt mig för stödsamtal gällande övergrepp under BDSM-flagg har en sak gemensamt.
De har inte kunnat prata öppet och ärligt om övergreppet med den kontakt de haft med kvinnojour eller samtalsstöd eftersom de inte blivit förstådda

Detta gäller naturligtvis inte kvinnojourer generellt, du kan självklart få ett adekvat stöd som undergiven kvinna även på kvinnojour. Men de som har otur i det godtyckliga lotteriet lämnas utan stöd.