Thread by @neo_andreas

ibland får jag för mig att ebbe carlsson-affären inte är för fem öre utredd.

tänk om den handlade om någonting helt annat? något som fortfarande är okänt och så känsligt att dess hemligheter fortfarande vaktas av mäktiga intressen?

det slog mig när jag läste gw:s memoarer i helgen. återigen fick vi samma gamla version serverad. ebbe och holmér var tokiga, de trodde out of the blue att pkk hade mördat palme och de lurade alla. men går det verkligen till så?

efter de dramatiska åren 1988-89 har ganska få intresserat sig för ebbe carlsson-affären. boken och filmen som kom 2008 innebar att den diskuterades i offentligheten för första gången på många år. men särskilt mycket nytt tillkom inte.

gunnar walls "mörkläggning" från 1997 är fortfarande det enda verket som går igenom alla märkliga turer, bl a tack vare att wall noggrant följde rättsprocesserna och efterspelet ända fram till 1991.

och wall kom en bra bit på vägen. han kunde - i alla fall tycker jag han är övertygande - om att regeringen, eller kanske rättare sagt ingvar carlsson, inte bara kände till utan också medverkade och var den ytterst ansvarige för det som skedde.

wall sätter också ebbe carlsson-affären i sammanhang. att regeringen - och återigen främst ingvar carlsson - gjorde allt den kunde för att styra utredningen av mordet åt ett visst håll och att man för att kunna göra det var beredd att gå i princip hur långt som helst.

och inte förrän hösten 1988 - när utredningen slutligen fastnar för den som i praktiken blir den enda fullt utredda misstänkta personen, christer pettersson från rotebro - avslutas regeringens styrning. och då upphör intresset helt och hållet.

det vill säga - under 2,5 år övervakas och delvis organiseras palmeutredningen i princip från sveriges högsta politiska ledning. ända fram tills polisen skakar fram en mördare vars upptäckt, gripande och dom är politiskt helt betydelselöst. då släpper man utredningen helt.

trodde regeringen på pkk-spåret? det är utifrån vad vi vet om det inte särskilt sannolikt. ingvar carlsson var knappast någon mästerdetektiv själv, men han var ingen dumskalle och kunde förstås bedöma sannolikheter.

om ovanstående är de flesta överens. därför har regeringens uppbackande av pkk-spaningarna förklarats med att pkk var en "bra" lösning på palmemordet. 1) bra att kunna skylla på galna utlänningar, ingen svensk hade gjort något fel. 2) kurderna hade inga vänner som kunde bli sura.

3) kurderna ingick inte alls i den kalla kriget-logik som sverige behövde förhålla sig till. mördar kurderna en svensk statsminister är det brutalt, men det har knappast några storpolitiska konsekvenser.

så ingvar carlsson skulle helt enkelt tänkt att "låt hasse och ebbe utreda kurder så får vi lugn och ro". men är det verkligen sannolikt?

1) är ingvar carlsson i defaultläget inte intresserad av att lösa mordet? värderar han risken att "något farligt" kommer fram högre än att ens försöka få reda på vad som har hänt hans chef och vän?

2) varför är just pkk en sådan "bra" lösning? riskerar det inte tvärtom att leda till ganska omfattande politiska konsekvenser? bland annat att en ganska stor minoritet utpekas som terrorvänner? att sveriges aktiva utrikespolitik i regionen påverkas?

dessutom var pkk uttalat marxistiskt. de hade tidigare kallat sig "kurdistans revolutionärer" och hade alltså tydlig märkning i kalla kriget-logiken. och hur hade förtroendet för svensk invandrings- och rättspolitik påverkats av terrorgrupper med svensk bas kan begå sådana brott?

3) och om regeringen ville ha koll på utredningen, var verkligen holmérs pkk-väg det bästa sättet? tvärtom ledde den ju till att holmer fick avgå och regeringens kontroll över utredningen drastiskt minskade under 1987. det är ju också under perioden 1987-1988 som många >

> spår som eftervärlden bedömts som "politiskt farliga" faktiskt utreds, som exempelvis polisiär inblandning och möjligheten till inhemska politiska konspirationer.

det här går inte helt och hållet ihop för mig. det är inte så att jag avfärdar hypotesen om det "politiska bekväma pkk" men jag tycker den förtjänar att ställas mot andra och funderas över.

vi kanske måste gå tillbaka till början. ingvar carlsson framåthukad i baksätet på en taxi på väg genom södertunneln. iskall vinternatt utanför. taxin stannar framför ett nedsläckt rosenbad.

vad tänker han i detta läge? klockan är ungefär halv ett. han har vetat om att statsministern är mördad i mindre än en halvtimme. han är vice statsminister. och rosenbads fasad reser sig tom och mörk upp mot en svart vinterhimmel.

vad känner han? är han rädd? han har hukat sig ner under taxiresan. han går fram mot glasdörrarna. några ababvakter släpper in honom. de är de enda som är i tjänst i regeringskansliet.

vad tror han har hänt? för tolv timmar sedan åt han regeringslunch med olof palme. det var sista gången de sågs. nu har ulf dahlsten ringt honom när kvällen börjat övergå i natt och sagt att olof inte finns längre. att man måste få ihop en beslutsför regeringen omedelbart.

kanske är det redan här mycket av det som sedan skedde avgörs. i ingvar carlssons huvud, när han bestämmer sig för hur man ska gå vidare.

det finns de som tror att bakgrunden till mordet är känt i ett tidigt skede - men att det är en lösning som är för känslig, för farlig, för obehaglig för att någonsin kunna presenteras. därför är hela utredningen ett enda stor skådespel.

jag tror inte det. men det förstås inte uteslutet att viktiga detaljer kring mordet - som kanske pekar i en speciell riktning - är okända utanför en liten krets och att polisens efterforskningar aldrig har riktat sökarljuset dit.

men vad skulle allt det här "känsliga" då vara som ingvar carlsson inte ville se utrett och som hans holmér och ebbe ville styra bort uppmärksamheten från med hjälp av pkk-spåret?

jag kan tänka mig åtminstone tre sfärer där känslig material skulle kunna finnas. den första rör olof palmes person och privatliv. i första hand kvinnor och sex, men även ekapader tidigare i livet, olämpliga kontakter osv. hit hör också lisbets och barnens privata sfärer.

den andra sfären rör det socialdemokratiska partiet. här skulle det kunna röra sig om ekonomiska oegentligheter, olämpliga kontakter utomlands och olämpligt samarbete med und/säk-kretsar.

och den tredje - och ojämförligt största - sfären rör rikets säkerhet och förhållande till främmande makt. här finns utrikespolitiskt agerande, militärt samarbete, allianser och alliansfrihet, vapenaffären, industri- och teknikspionage etc.

inom alla dessa tre sfärer skulle polisiärt intresse innebära stora risker. kanske så stora risker att möjligheten att klara upp mordet framstod som något marginellt i sammanhanget.

men hur logiskt det än är förklarar det inte varför den politiska ledningen just skulle välja pkk som alternativ. det är det som är så jäkla obegripligt i ebbe carlsson-affären. hur kunde regeringen ta sådana risker för att försöka sätta fast pkk?

här finns det några varianter man kan provtänka. en är att holmer och ebbe inte alls jagade pkk, utan att det var etiketten man satte på sitt arbete. den extraordinarie styrkan som sattes upp hade i själva verket ett annat mål, som hölls hemligt.

här skulle det gå att tänka sig att den verkliga motståndaren man misstänkte för mordet var mäktig och fanns internt i sverige och med ett sådant inflytande att man var tvungen att dölja jakten på dem under annat namn.

dvs hela pkk-jakten både i sin officiella variant och sin inofficiella inkarnation under ebbe carlssons-affärens dagar i själva verket var en trojansk häst. i själva verket hade man ett helt annat mål.

i så fall finns inte särskilt många kandidater för den så mäktiga "fienden" man agerar mot. svenska und/säk-kretsar är en. någon slags irreguljär gruppering inom etablisemanget som än idag är okänd en annan. utländsk aktör med extremt stort inflytande i sverige en tredje.

en annan variant är att holmer och ebbe tidigt får veta att pkk (eller något som skulle kunna agera som pkk) faktiskt är skyldiga, men att bevisen inte kan läggas fram. det verkar osannolikt givet det orimliga i att pkk faktiskt skulle ha mördat palme, men man kan kanske >

> tänka sig att pkk är infiltrerat och att vissa grupperingar agerar verktyg för andra krafter? dvs ett slags "fusk-pkk" verkligen har mördat palme, detta står klart för holmer och ebbe men man kan inte berätta hur man vet detta.

(medger att detta är en krystad variant, men man skulle kanske fundera på i vilken grad utländska tjänster fanns representerade i pkk)

så finns förstås den mänskliga varianten: holmer och ebbe trodde verkligen på pkk och ingvar carlsson lät sig övertygas pga "stora män kräver stora slut" och carlsson också han hade en mänsklig, och lite småkorkad, sida.

att sedan ingvar carlsson försöker distansera sig från pkk-spåret har en lika mänsklig förklaring - han vill inte erkänna att han övertygats av holmer och ebbe som vid det lagets dömts ut som knäppisar.

första gången - enligt den officiella historieskrivningen - som ingvar carlsson möter ebbe och holmér angående palmeutredningen är knappt 48 timmar efter mordet. i folkets hus där ingvar carlsson just valts till socialdemokraternas ordförande.

ingvar carlsson ska briefas av holmer om hur spaningarna går. i efterhand har han förklarat att han var mycket "förvånad" över att ebbe var med. då säger jag som en viss polisprofessor: "morsning".

jag tycker helt enkelt inte det låter sannolikt att landets statsminister bara tycker det är lite konstigt att en privatperson är med när en högste ansvarige polischef ska informera honom om utredningen om mordet på hans företrädare.

ingvar carlsson kan förstås inte neka till att mötet ägde rum - folk såg ju dem träffas i folkets hus. men att han skulle stå frågande inför ebbes närvaro verkar lite egendomligt. i efterhand har han framställt sig som lika överraskad som alla andra.

men är det rimligt att holmer skulle ta med sig ebbe till ett sådant möte om statsministern skulle ställa sig helt frågande inför det beslutet? samma holmér med de goda politiska kontakterna och det goda politiska väderkornet?

nej, är mitt enkla svar. holmer skulle inte i det läget föra fram ebbe som "en smart kompis som kan hänga med" när han ska träffa den nya statsministern. ebbe är med för att han ska vara med.

och ingvar carlsson vet - i min rimlighetskalkyl - mycket väl varför ebbe är med. han är inte förvånad och han ifrågasätter inte det.

men vem var då ebbe i det här läget? det har - vad jag vet - aldrig riktigt blivit utrett. det vi får veta i normal svensk nyhetskanon är snarast att han är ngn slags spinndoktor och social clown som nästlar sig in där han inte ska vara.

men skulle verkligen en spinndoktor och social clown ses som någon som holmer självklart tar med sig med ett möte med landets statsminister och som statsministern också accepterar?

vad ebbe annars gör under mordutredningens första tid är oklart. man vet att han förekommer i spaningsledningen de första dagarna, men att han sedan skickas därifrån.

christer ekman - en av säkrepresentanterna i spaningsledningen - ska ha reagerat på ebbes närvaro, klagat hos regeringens representant i samma spaningsledning (ja, en sådan fanns!) som tog saken vidare till justietieministern som sa till holmér att slänga ut ebbe.

justitieministern hette sten wickbom. han fick avgå året efter pga utpekades som ansvarig för schabblet i samband med stig berglings rymning.

regeringens representant i spaningsledningen gjorde sedan en fortsatt lysande karriär och blev riksåklagare och säpochef. tyvärr avled han på den senare posten, blott 61 år gammal.

av det som är känt av ebbes senare verksamhet under utredningens första år är det att han var inblandad i utredningen av olof palmes personliga förhållanden. den utredningen sköttes av mkt få personer och dokumenteras inte.

den utredningen blev för övrigt offentligt känd i ett tidigt skede. då beskrevs den då rätt okände ebbe carlsson som "nära vän" till familjen palme. det var om jag minns rätt redan 1987.