I länder där man ligger i konflikt eller krig med den islamism som vill bryta upp stater och införa sunnitiska kalifat – som Syrien, Egypten, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien – har man förbjudit Muslimska brödraskapet och klassat dem som en terrororganisation.
Muslimska brödraskapets ideologi har inspirerat både al-Qaida och IS, organisationer som eftersträvar global islamism och sharialagar. De är emot shiamuslimer och har till exempel föreslagit straffskatt för kristna. För minoriteter är de ett extra stort hot.
Religiösa minoriteter i länder som Syrien, Irak och Egypten har därför som regel föredragit sekulärt och socialistiskt styre, eller till och med militärstyre, för att slippa det Muslimska brödraskapet.
Historiskt har Muslimska brödraskapet och liknande islamistiska organisationer stått på den högerkonservativa sidan i politiken och bekämpat allt som är sekulärt, liberalt, socialistiskt/kommunistiskt och för jämlikhet mellan könen.
I Afghanistan har islamister legat i krig med kommunism och väststödda liberaliseringsprojekt sedan slutet av 1970-talet. I Irak i krig med sekularism. I Libyen i krig med socialism. I Syrien i krig med sekulära alawiter, som al-Assad-eliten. I Egypten i krig med militären.
Länder som direkt stödjer Muslimska brödraskapet är Turkiet och Qatar. Turkiet, som är för att grannländer som Syrien splittras upp av krig, och som vill se sunniislamisterna vinna.
Varför Sverige av alla länder har tagit Muslimska brödraskapet om ryggen, gett dem fristäder och även haft en minister som är representant för dem i regeringen med ansvar för Försvarshögskolan, kvarstår som en stor gåta.
Sverige vilar ju på en värdegrund som ger starkt skydd till minoriteter, och traditionellt är socialdemokraternas Sverige även emot högerkonservatism. Att då välkomna en grupp som är emot religiösa minoriteter, emot jämlikhet för kvinnor och emot HBTQ-rättigheter är märkligt.
